Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren.

Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?

Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de träffade era fäder. Och de vände om och sade: ” Herren Sebaot har handlat med oss efter våra vägar och våra gärningar, så som han hade bestämt sig för att göra med oss.”

På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita.

Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.”

Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.”

Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”

Då sade Herrens ängel: ” Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.”

Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord.

Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Jerusalem och brinner av nit för Sion.

Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, för när jag bara var lite vred förvärrade de olyckan.

Därför säger Herren så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus ska byggas där, säger Herren Sebaot, och mätsnöret ska spännas över Jerusalem.

Ropa ut än en gång: Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott. Herren ska än en gång trösta Sion, än en gång ska han utvälja Jerusalem.”