Ve er som bor på kustremsan, ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig, Kanaan, du filisteernas land. Jag ska fördärva dig så att ingen mer ska bo där.

Kustremsan ska bli betesmarker där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor.

Den ska tillfalla dem som är kvar av Juda hus. Där ska de föra sin boskap i bet. I Ashkelons hus ska de lägga sig om kvällen, för Herren deras Gud ska se till dem och göra slut på deras fångenskap.

Jag har hört Moabs hån och ammoniternas förolämpningar, hur de hånat mitt folk och förhävt sig mot deras land.

Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab ska bli som Sodom och ammoniterna som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid. De som är kvar av mitt folk ska plundra dem, resten av mitt folk ska få dem till arvedel.

Så ska det gå dem för deras högmod, för de har hånat Herren Sebaots folk och förhävt sig mot dem.

Herren ska vara fruktansvärd mot dem. Han ska förgöra alla jordens gudar, och folkens alla kustländer ska tillbe honom, varje folk på sin ort.

Också ni nubier ska genomborras av mitt svärd.

Han ska sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur och göra Nineve till en ödemark, torr som öknen.

Där ska hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar ska övernatta på dess pelarhuvuden. Fågelsång ska eka genom fönstren och bråte finnas på trösklarna, för cederpanelen är bortriven.

Detta är den glada staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: ”Jag och ingen annan!” Vilken ödemark den har blivit, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går förbi ska vissla åt den och slå ihop händerna.