^123:2Som tjänarnas ögon ser till sin herres hand, som tjänarinnans ögon ser till sin husfrus hand, så ser våra ögon till Herren vår Gud till dess han förbarmar sig över oss.

^123:3Förbarma dig, Herre, förbarma dig över oss, för vi har fått nog av allt förakt.

^123:4Vår själ har fått nog av de säkras hån och de stoltas förakt.

^124:1En pilgrimssång av David. Hade inte Herren varit med oss – så ska Israel säga –

^124:2hade inte Herren varit med oss när människor reste sig mot oss,

^124:3då hade de slukat oss levande i sin brinnande vrede mot oss.

^124:4Då hade vattnen dränkt oss, strömmen översköljt oss,

^124:5då hade de vilda vattenmassorna översköljt oss.

^124:6Lovad är Herren som inte lät oss bli rov för deras käftar!

^124:7Vår själ kom undan som fågeln ur jägarnas snara, snaran brast och vi kom undan.

^124:8Vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.

^125:1En pilgrimssång. De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står fast för evigt.

^125:2Jerusalem omges av berg, och Herren omger sitt folk från nu och till evig tid.

^125:3Ondskans spira ska inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte ska sträcka sina händer efter orätt.

^125:4Herre, gör gott mot de goda, mot dem som har ärliga hjärtan!

^125:5Men dem som viker av på krokiga vägar ska Herren föra bort tillsammans med förbrytare. Frid över Israel!

^126:1En pilgrimssång. När Herren lät Sions fångar komma åter, då var det som om vi drömde.

^126:2Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel, då sade man bland folken: " Herren har gjort stora ting med dem!"

^126:3Ja, Herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada.

^126:4Herre, låt våra fångar komma åter som strömmarna i Negev!

^126:5De som sår med tårar ska skörda med jubel.

^126:6Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar.

^127:1En pilgrimssång av Salomo. Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.

^127:2Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover.

^127:3Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt är en lön.

^127:4Som pilar i hjältens hand är barn man får vid unga år.

^127:5Lycklig är den man vars koger är fyllt med dem. De behöver inte skämmas när de går till rätta med fiender i porten.

^128:1En pilgrimssång. Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar.

^128:2Du får njuta frukten av dina händers verk. Salig är du, det går dig väl!

^128:3Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn runt ditt bord.

^128:4Ja, så välsignas den man som vördar Herren.

^128:5Herren välsigne dig från Sion! Må du få se Jerusalems lycka i alla dina livsdagar,

^128:6och må du få se barn till dina barn. Frid över Israel!

^129:1En pilgrimssång. Hårt har de trängt mig ända från min ungdom – så ska Israel säga –

^129:2hårt har de trängt mig ända från min ungdom, men de har inte besegrat mig.

^129:3På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.

^129:4Men Herren är rättfärdig, han högg av de gudlösas band.

^129:5Alla som hatar Sion ska skämmas och vika tillbaka.

^129:6De ska bli som gräs på taken som vissnar innan det rycks upp.

^129:7Ingen skördeman fyller sin hand med det, ingen kärvbindare sin famn,

^129:8och ingen som går förbi säger: "Må Herrens välsignelse vila över er! Vi välsignar er i Herrens namn."

^130:1En pilgrimssång. Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

^130:2Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina rop om nåd!

^130:3Om du, Herre, tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå?

^130:4Men hos dig finns förlåtelse, för att man ska vörda dig.

^130:5Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

^130:6Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen.

^130:7Israel, hoppas på Herren, för hos Herren finns nåd, full lösen finns hos honom.

^130:8Han ska friköpa Israel från alla dess synder.

^131:1En pilgrimssång av David. Herre, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt sådant som är för svårt för mig.

^131:2Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.

^131:3Israel, hoppas på Herren, från nu och till evig tid!

^132:1En pilgrimssång. Herre, tänk på David, på allt han fick utstå,

^132:2hur han gav Herren sin ed, sitt löfte till Jakobs Mäktige:

^132:3"Jag ska inte gå in i mitt hus, inte ligga på min bädd,

^132:4inte unna mina ögon någon sömn eller mina ögonlock någon vila

^132:5förrän jag funnit en plats åt Herren, en boning åt Jakobs Mäktige."

^132:6Vi hörde det i Efrata, vi upptäckte det i skogsbygden.

^132:7Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall.

^132:8Res dig, Herre, och kom till din viloplats, du och din makts ark!

^132:9Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet och dina trogna få jubla.

^132:10För din tjänare Davids skull, avvisa inte din smorde!

^132:11Herren har gett David sin ed, en sann ed som han inte tar tillbaka: "En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron.

^132:12Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."

^132:13Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning:

^132:14"Detta är min viloplats till evig tid. Här ska jag bo, hit längtar jag.

^132:15Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd.

^132:16Dess präster ska jag klä i frälsning och dess trogna ska jubla högt.

^132:17Där ska jag låta ett horn växa upp åt David, jag har berett en lampa åt min smorde.

^132:18Hans fiender ska jag klä i skam, men på honom ska kronan glänsa."

^133:1En pilgrimssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!

^133:2Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner över skägget, över Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.

^133:3Det är som när Hermons dagg kommer ner över Sions berg. Där skänker Herren välsignelsen, liv till evig tid.

^134:1En pilgrimssång. Lova Herren, alla ni Herrens tjänare som står i Herrens hus om natten!

^134:2Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren!

^134:3Herren välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.