Därför säger Herren så: Se, jag planerar olycka mot det här släktet. Ni ska inte kunna rädda era halsar från det, och ni ska inte gå så stolta, för det blir en ond tid.

På den dagen ska man ta upp nidvisor över er och klaga i en klagosång. Man ska säga: ”Vi är helt förstörda, han ändrar mitt folks arvslott. Ack, att han rycker den ifrån mig! Han ger våra åkrar åt förrädare.”

Därför ska det inte finnas någon hos dig som får spänna mätsnöre över en jordlott i Herrens församling.

”Sluta predika”, så predikar de. ”Om sådant får man inte predika, ska aldrig smädelserna ta slut!”

Är det så du talar, du Jakobs hus? Har Herrens Ande varit otålig? Är hans gärningar sådana? Är inte mina ord goda mot den som lever rättfärdigt?

Men sedan en tid har mitt folk rest sig som en fiende. Ni sliter manteln av dem som går trygga på vägen och inte vill veta av någon strid.

Ni driver ut mitt folks kvinnor från hemmen som var deras glädje. Ni tar min härlighet från deras barn för alltid.

Res er och gå er väg, här har ni ingen viloplats. Orenheten drar er i fördärvet, i fruktansvärt fördärv.

Om någon skulle komma med tomt prat, svek och lögn och säga: ”Jag kan profetera för dig om vin och starka drycker” – då skulle han passa som profet för detta folk!

Jag ska församla dig, Jakob, hela ditt folk. Jag ska samla dem som är kvar av Israel, jag ska föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, det ska bli ett sorl av människor.

En som banar väg drar ut framför dem, de bryter fram och tågar i väg och vandrar ut genom porten. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem.