Евангелие от Иоанна, глава 12,19 (Ин. 12,19) на шведском языке - Новый Завет

Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om.

Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat den till min begravningsdag.

De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.

En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.

Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus,

eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem,

tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!

Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

Var inte rädd, dotter Sion! Se, din kung kommer, ridande på ett åsneföl.

Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta,

och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken.

Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom.

Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker.

De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus.

Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas.

Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.

Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.

Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.

Far, förhärliga ditt namn!" Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen.

Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom.

Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er.

Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut.

Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.

Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?

Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom.

Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?

Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig.

Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan.

De älskade människors ära mer än äran från Gud.

Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig.

Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala.

Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig.

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.

Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.

Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.

Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något.

Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!

När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något.

Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.

När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd.

Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar.

Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?

Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.

Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren.

När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata.

Det var förberedelsedagen i påskveckan, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!

De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren.

Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog med sig Jesus,

och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata.

Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.

Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung.

Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska.

Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung.

Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit.

När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner.

Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas hustru, och Maria Magdalena.

När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son.

Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.

Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas : "Jag törstar.

Där stod en kruka full med ättikvin, och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun.

När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna tas bort.

Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.

Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben.

I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.

Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.

Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.

Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.

Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp.

Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo.

De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar.

Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd.

Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.

Johannesevangeliet, Kapitel 12-19