”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för mig ni har fastat?

Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker?

Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”

Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:

Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.

Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”

Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde.

De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot.

Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.

”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:

Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Sion med stor iver, med stor vrede ivrar jag för henne.

Så säger Herren : Jag ska vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem ska kallas ”sanningens stad” och Herren Sebaots berg ”det heliga berget”.

Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska det finnas gamla män och kvinnor på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull.

Och stadens gator ska vara fulla av pojkar och flickor som leker där.

Så säger Herren Sebaot: Även om det verkar alltför underbart för dem som är kvar av detta folk i de dagarna, skulle det då vara alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot.

Så säger Herren Sebaot: Se, jag ska frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst.

Jag ska låta dem komma och bo i Jerusalem, de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud i sanning och rättfärdighet.

Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i dessa dagar hör dessa ord från profeterna som talade när grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas.

Före den tiden fick varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina fiender, vare sig han gick ut eller in, för jag vände alla människor mot varandra.

Men nu är jag inte längre som i forna dagar mot dem som är kvar av detta folk, säger Herren Sebaot,

för nu ska det sås i frid. Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta.

Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse. Var inte rädda, fatta mod!

Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det,

så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

Men detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra, döm rätta domar i era portar, domar som ger frid.

Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren.

Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:

Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden ska för Juda hus bli till fröjd och glädje, till glada högtider. Och ni ska älska sanning och frid.

Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska folk komma hit, ja, många städers invånare.

Och de som bor i en stad ska gå till en annan och säga: ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot. Jag själv ska också gå.”

Ja, många folk och mäktiga hednafolk ska komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem, och de ska åkalla Herren.

Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”