^27:4Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

^27:5Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan.

^27:6Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren.

^27:7Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

^27:8Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag.

^27:9Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud.

^27:10Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.

^27:11Visa mig, Herre, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.

^27:12Utlämna mig inte åt mina fienders vilja, för falska vittnen stiger fram mot mig och andas våld.

^27:13Jag är viss om att få se Herrens godhet i de levandes land.

^27:14Hoppas på Herren, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på Herren!

^28:1Av David. Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum mot mig! Om du är tyst mot mig, blir jag som de som går ner i graven.

^28:2Hör min bön om nåd när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i din helgedom.

^28:3Släpa inte bort mig med gudlösa och förbrytare, med dem som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sitt hjärta.

^28:4Löna dem för deras handlingar, för deras onda gärningar. Löna dem för deras händers verk, ge dem för det de har gjort,

^28:5för de bryr sig inte om Herrens gärningar, hans händers verk. Därför ska han riva ner dem och inte bygga upp dem.

^28:6Lovad är Herren, för han har hört mina böner om nåd!

^28:7Herren är min styrka och min sköld. På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång.

^28:8Herren är sitt folks styrka, han är ett frälsningens värn för sin smorde.

^28:9Fräls ditt folk och välsigna din arvedel! Var deras herde och bär dem för evigt.

^29:1En psalm av David. Ge åt Herren, ni Guds söner, ge åt Herren ära och makt!

^29:2Ge åt Herren hans namns ära, tillbe Herren i helig skrud!

^29:3Herrens röst hörs över vattnen, ärans Gud dundrar, Herren över väldiga vatten.

^29:4Herrens röst är mäktig, Herrens röst är majestätisk.

^29:5Herrens röst knäcker cedrar, Herren knäcker Libanons cedrar.

^29:6Han får dem att hoppa som kalvar, Libanon och Sirjon som unga vildoxar.

^29:7Herrens röst klyver luften med flammande eld,

^29:8Herrens röst får öknen att bäva, Herren får Kadesh öken att bäva.

^29:9Herrens röst får hindar att föda och rycker bort skogarnas kläder. Allt i hans tempel förkunnar hans ära.

^29:10Herren tronade när syndafloden kom, Herren tronar som kung för evigt.

^29:11Herren ger styrka åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid.

^30:1En psalm, en sång för tempelinvigningen. Av David.

^30:2Jag vill upphöja dig, Herre, för du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera över mig.

^30:3Herre min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.

^30:4Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande bort från dem som går ner i graven.

^30:5Lovsjung Herren, ni hans trogna, prisa hans heliga namn!

^30:6Hans vrede varar ett ögonblick, hans nåd hela livet. På kvällen gästar gråt, på morgonen kommer jubel.

^30:7Jag sade i min trygghet: "Jag ska aldrig vackla."

^30:8Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.

^30:9Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:

^30:10Vad vinner du på mitt blod, på att jag går ner i graven? Kan stoftet tacka dig? Kan det förkunna din trofasthet?

^30:11Hör, Herre, och förbarma dig över mig! Herre, var min hjälpare!

^30:12Du förvandlade min klagan till dans, du lossade min sorgdräkt och klädde mig i glädje.

^30:13Därför ska min ära sjunga till dig utan att tystna. Herre min Gud, jag vill tacka dig för evigt.

^31:1För körledaren. En psalm av David.

^31:2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet.

^31:3Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning,

^31:4för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull,

^31:5du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd.

^31:6I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.

^31:7Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på Herren.

^31:8Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden.

^31:9Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats.

^31:10Förbarma dig över mig, Herre, jag är i nöd! Grämelse förtär mitt öga, min själ och min kropp.

^31:11Mitt liv försvinner i sorg, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min synd, mina ben förtärs

^31:12för alla mina fienders skull. Jag har blivit en skam för mina grannar och en skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr för mig.

^31:13Jag är glömd och borta ur deras hjärtan, som död, jag har blivit som ett krossat kärl.

^31:14Jag hör vad många viskar, skräck från alla håll! De gaddar ihop sig mot mig, smider planer för att ta mitt liv.

^31:15Men jag litar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud."

^31:16Min tid är i dina händer. Rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.

^31:17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.

^31:18Herre, låt mig inte behöva skämmas, jag ropar till dig! Låt de gudlösa få skämmas, låt dem tystna i dödsriket.

^31:19Låt lögnarnas läppar förstummas, de som talar fräckhet i högmod och förakt mot den rättfärdige.

^31:20Hur stor är inte din godhet, som du sparar åt dem som vördar dig och visar i människors åsyn mot dem som flyr till dig!

^31:21Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors intriger, du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.

^31:22Lovad är Herren! Han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

^31:23Jag sade i min ångest: "Jag är avskuren från dina ögon!" Men du hörde min bön om nåd när jag ropade till dig.

^31:24Älska Herren, alla ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men den som handlar i högmod straffar han strängt.

^31:25Var starka och modiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!

^32:1En vishetspsalm av David. Salig är den som fått sitt brott förlåtet, sin synd övertäckt!

^32:2Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.

^32:3Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång.

^32:4Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka. Sela

^32:5Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: "Jag vill bekänna mina brott för Herren " – då förlät du mig min syndaskuld. Sela

^32:6Därför ska alla trogna be till dig medan du går att finna. Om väldiga vattenfloder kommer ska de inte nå dem.

^32:7Du är mitt beskydd, du bevarar mig från nöd, du omger mig med frälsningens jubel. Sela

^32:8Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

^32:9Var inte som en häst eller mula som saknar förstånd, som måste tämjas med töm och betsel om de ska komma till dig.

^32:10Den gudlöse har många plågor, men den som litar på Herren omger han med nåd.

^32:11Gläd er i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!