^138:2Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, för du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt.

^138:3När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet och kraft i min själ.

^138:4Herre, jordens alla kungar ska tacka dig när de hör din muns ord.

^138:5De ska sjunga om Herrens vägar, för Herrens härlighet är stor.

^138:6Herren är upphöjd men ser till den ringe. Den högmodige känner han fjärran ifrån.

^138:7När jag går genom nöd håller du mig vid liv, du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede, din högra hand frälser mig.

^138:8Herren ska fullborda sitt verk för mig. Herre, evig är din nåd. Överge inte dina händers verk!

^139:1För körledaren. En psalm av David. Herre, du rannsakar mig och känner mig.

^139:2Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.

^139:3Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen.

^139:4Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.

^139:5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

^139:6Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den.

^139:7Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?

^139:8Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.

^139:9Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,

^139:10ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.

^139:11Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig",

^139:12så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

^139:13Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet.

^139:14Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

^139:15Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

^139:16Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

^139:17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!

^139:18Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.

^139:19Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga!

^139:20De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet.

^139:21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som gör uppror mot dig?

^139:22Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.

^139:23Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.

^139:24Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

^140:1För körledaren. En psalm av David.

^140:2Rädda mig, Herre, från onda människor, skydda mig från våldsmän

^140:3som gör onda planer i sina hjärtan och vållar strid varje dag.

^140:4De vässar sina tungor som ormar, de har huggormsgift bakom sina läppar. Sela

^140:5Bevara mig, Herre, från de gudlösas händer, skydda mig från våldsmän som planerar för att få mina fötter på fall.

^140:6De stolta gillrar fällor med rep för mig, de lägger nät vid vägens kant, de sätter snaror för mig. Sela

^140:7Jag säger till Herren : Du är min Gud. Lyssna, Herre, till mitt rop om nåd!

^140:8Herre, min Herre, min frälsnings styrka, du skyddar mitt huvud på stridens dag.

^140:9Herre, uppfyll inte de gudlösas önskningar, låt inte deras planer lyckas så att de förhäver sig. Sela

^140:10Låt dem som omringar mig själva drabbas av sina läppars ondska.

^140:11Låt glödande kol regna över dem, låt dem kastas i eld, i djup så att de aldrig kommer upp.

^140:12Förtalare ska inte bestå i landet, våldsmän ska jagas av olycka med slag på slag.

^140:13Jag vet att Herren ska ta sig an den förtrycktes sak och skipa rätt åt den fattige.

^140:14De rättfärdiga ska prisa ditt namn, de ärliga ska bo inför ditt ansikte.

^141:1En psalm av David. Herre, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig.

^141:2Låt min bön vara rökelse inför dig, mina lyfta händer ett aftonoffer.

^141:3Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

^141:4Låt inte mitt hjärta dras till det som är ont, till gudlösa gärningar i lag med förbrytare. Deras läckerheter vill jag inte äta.

^141:5Om en rättfärdig slår mig är det av kärlek, straffar han mig är det som olja på huvudet. Mitt huvud ska inte avvisa det. Men jag fortsätter att be mot de ondas gärningar.

^141:6Deras ledare ska störtas ner för klippan, och då ska de förstå att mina ord var goda.

^141:7Som när man plöjer och river upp jorden, så ligger våra ben utspridda vid dödsrikets rand.

^141:8Men till dig, Herre min Herre, ser mina ögon, till dig tar jag min tillflykt. Förkasta inte min själ!

^141:9Bevara mig från snarorna de lägger för mig, från förbrytarnas fällor.

^141:10Låt de gudlösa fastna i sina egna nät medan jag går trygg förbi.

^142:1En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan.

^142:2Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst ber jag Herren om nåd.

^142:3Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom.

^142:4När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig.

^142:5Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ.

^142:6Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.

^142:7Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.

^142:8För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.

^143:1En psalm av David. Herre, hör min bön, lyssna till mitt rop om nåd! Svara mig i din trofasthet, i din rättfärdighet.

^143:2Gå inte till doms med din tjänare, för ingen levande är rättfärdig inför dig.

^143:3Fienden jagar min själ, han trampar mitt liv till marken, han lägger mig i mörker likt dem som länge varit döda.

^143:4Min ande mattas i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst.

^143:5Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk.

^143:6Jag sträcker mina händer mot dig, min själ är som törstig jord inför dig. Sela

^143:7Herre, skynda att svara mig, min ande förgås! Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag som de som går ner i graven.

^143:8Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig.

^143:9Rädda mig från mina fiender, Herre, hos dig söker jag skydd.

^143:10Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark.

^143:11Herre, ge mig liv för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden i din rättfärdighet.

^143:12Förinta mina fiender i din nåd, förgör alla som plågar min själ, för jag är din tjänare.