Азбука веры » Bibeln » Job » гл.21

Job, Kapitel 21

Толкования

Толкования главы

21:1

21:2

21:3

21:4

21:5

см.:Мих.7:16;

21:6

21:7

см.:Иер.12:1;Авв.1:13;

21:8

21:9

см.:Пс.72:4;Пс.143:12;

21:10

21:11

21:12

см.:Ис.5:12;Ам.6:5-6;

21:13

21:14

см.:Иов.22:17;Иер.2:20;

21:15

см.:Мал.3:14;

21:16

см.:Иов.22:18;

21:17

см.:Иов.18:5-6;Иов.29:3;Иов.38:15;

21:18

см.:Пс.1:4;Ис.29:5;Ос.13:3;

21:19

21:20

21:21

см.:Пс.54:24;Пс.57:10;

21:22

21:23

21:24

21:25

21:26

см.:Иов.17:14;

21:27

21:28

21:29

21:30

см.:Пс.72:18-19;Притч.16:4;

21:31

21:32

21:33

21:34

см.:Иов.16:2;

Шведский

Языки

Då tog Job till orda och sade:

Lyssna noga på mina ord, låt det vara trösten ni ger mig.

Visa mig tålamod så att jag får tala, och när jag har talat kan du håna.

Är det en människa jag grälar på? Varför skulle jag inte vara otålig?

Se på mig och häpna, sätt handen för munnen.

När jag tänker på det blir jag förskräckt, rysningar griper min kropp.

Varför får de gudlösa leva, bli gamla och växa i kraft?

De ser sina barn leva trygga hos dem och har sina avkomlingar för ögonen.

Deras hus står trygga utan fasor, Gud drabbar dem inte med sitt ris.

Deras boskap lyckas alltid para sig, deras kor kalvar utan missfall.

Sina minsta släpper de ut som en hjord, deras barn dansar omkring.

De sjunger till tamburin och harpa och jublar till musik av flöjt.

De lever sina dagar i välmåga, och i frid far de ner till dödsriket.

De sade till Gud: ”Låt oss vara! Vi har ingen lust att lära känna dina vägar.

Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?”

Se, deras framgång ligger inte i deras egen hand. De gudlösas rådslag är fjärran från mig.

Hur ofta slocknar de gudlösas lampa? Hur ofta drabbar dem olycka, plågor som Gud i vrede tilldelar dem?

Hur ofta blir de som halm för vinden, som agnar som stormen för bort?

Ni säger: ”Gud sparar hans straff till barnen.” Låt honom straffa honom själv, så att han får känna det.

Låt den gudlöse få se sitt fall med egna ögon, låt honom få dricka den Allsmäktiges vrede.

Frågar han efter sin familj när han är borta, när hans månaders antal är slut?

Kan någon lära Gud förstånd, han som dömer över de högsta?

Den ene dör i sin krafts dagar, helt sorglös och trygg.

Hans kärl är fulla av mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

Den andre dör med bedrövad själ, utan att ha smakat det goda.

Tillsammans ligger de i stoftet, med förruttnelsens maskar över sig.

Se, jag känner era tankar och era lömska planer mot mig.

Ni frågar: ”Vad blev det av stormännens hus, av tälten där de gudlösa bodde?”

Har ni inte frågat dem som har rest, lyssnar ni inte till deras vittnesbörd?

Den onde skonas på olyckans dag, han räddas undan vredens dag.

Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever, vem straffar honom för vad han har gjort?

När han har förts till graven vakar man vid gravkullen.

Dalens mylla är ljuvlig för honom, alla människor följer honom och otaliga har gått före honom.

Hur tom är inte trösten ni ger mig. Era svar är bara bedrägeri.