Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen

och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.

Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.

Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.

På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.

Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord,

och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!

Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.

Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?

Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.

Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!

Men templet han talade om var hans kropp.

När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.

Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla

och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.

När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes –

även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar –

lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen.

Han måste då ta vägen genom Samarien,

och han kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef.

Där fanns Jakobs brunn. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.

Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka.

Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat.

Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna.

Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten.

Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet?

Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap.

Jesus svarade henne: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen.

Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.

Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten.

Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit.

Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Det stämmer som du säger att du inte har någon man.

Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant.

Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet.

Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem.

Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern.

Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.

Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha.

Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.

Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss.

Jesus sade till henne: "Det Är Jag, den som talar med dig.

Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.

Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket:

"Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?

Då gick de ut ur staden och kom till honom.

Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät!

Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till.

Lärjungarna sade till varandra: "Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?

Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.

Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.

Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans.

Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar.

Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.

Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort.

När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar.

Många fler kom till tro på grund av hans ord,

och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.

Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen.

Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt.

När han nu kom till Galileen tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han gjorde i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där vid högtiden.

Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum.

När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende.

Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte.

Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!

Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.

Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde.

Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern.

Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj.

Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.

Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön.

Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka.

Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

Påsken, judarnas högtid, var nära.

När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?

Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra.

Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer räcker inte för att alla ska få var sin bit!

En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom:

"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?

Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män.

Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.

När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat.

De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.

När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!

Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön

och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem.

Det blåste hårt och sjön började gå hög.

När de hade kommit ungefär en halvmil ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.

Men han sade till dem: "Det Är Jag. Var inte rädda!

Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.

Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma.

Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen.

När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus.

De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?

Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta.

Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.

De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?

Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt.

Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?

Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.

Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen.

Guds bröd är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.

Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!

Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.

Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte.

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.

Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.

Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.

Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen.

De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?

Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan.

Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.

Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern.

Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv.

Jag är livets bröd.

Era fäder åt mannat i öknen, och de dog.

Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö.

Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva.

Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?

Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er.

Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.

Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig.

Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet.

Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke. Vem står ut med att höra den?

Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här?

Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut!

Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.

Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern.

Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom.

Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?

Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,

och vi tror och förstår att du är Guds Helige.

Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul.

Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.

Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.

Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:

"Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?

Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om.

Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat den till min begravningsdag.

De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.

En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.

Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus,

eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem,

tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!

Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

Var inte rädd, dotter Sion! Se, din kung kommer, ridande på ett åsneföl.

Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta,

och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken.

Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom.

Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker.

De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus.

Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas.

Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.

Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.

Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.

Far, förhärliga ditt namn!" Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen.

Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom.

Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er.

Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut.

Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.

Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?

Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom.

Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?

Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig.

Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan.

De älskade människors ära mer än äran från Gud.

Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig.

Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala.

Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig.