Евангелие от Иоанна, глава 1,13,17 (Ин. 1,13,17) на шведском языке - Новый Завет

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.

Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.

Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.

Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias.

De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej.

Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?

Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!

De som var utsända kom från fariseerna,

och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?

Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner.

Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal.

Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd!

Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig.

Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.

Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom.

Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande.

Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son.

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar.

När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!

De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?

Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus.

Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde.

Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas" – det betyder Petrus.

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!

Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus.

Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret.

Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!

Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek.

Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet.

Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!

Jesus svarade honom: "Du tror för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se.

Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.

Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom.

Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.

Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig.

Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan.

När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?

Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.

Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.

Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!

Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla.

Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.

När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er?

Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag.

Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er.

Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har sänt honom.

När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.

Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.

Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är.

Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

När Jesus hade sagt detta, skakades han i sin ande och vittnade: "Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig.

Lärjungarna såg på varandra och undrade osäkert vem han kunde mena.

En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida.

Simon Petrus gav tecken till honom att fråga vem han talade om.

Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?

Jesus svarade: "Det är han som får brödet som jag doppar." Han doppade sin brödbit och gav den till Judas, Simon Iskariots son.

När Judas hade tagit brödet for Satan in i honom, och Jesus sade till honom: "Det du gör, gör det snart!

Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sade så till honom.

Judas hade hand om kassan, och därför trodde några att Jesus sade åt honom att köpa något som de behövde till högtiden eller ge något till de fattiga.

När han hade tagit brödet gick han genast ut. Det var natt.

När Judas hade gått sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom snart.

Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.

Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.

Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.

Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig.

Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag ska ge mitt liv för dig.

Jesus svarade: "Ska du ge ditt liv för mig? Jag säger dig sanningen: Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger.

När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig.

Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra.

Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord.

Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig,

för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina.

Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.

Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.

Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.

Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje.

Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen.

Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.

De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.

Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning.

Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.

Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.

Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord.

Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig.

Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett:

jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.

Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.

Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig.

Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.

Johannesevangeliet, Kapitel 1-17