Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort. I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4:4:26

Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, när Herren Gud hade gjort jord och himmel.

Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den.

Men en dimma kom upp ur jorden och vattnade hela marken.

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.

Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar.

Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten.

Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush.

Den tredje floden heter Tigris. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den.

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården,

men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.”

Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn.

Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom.

Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.”

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

Hela jorden hade ett enda språk och samma ord.

Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där.

De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck.

Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.

Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.

Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”

Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden.

Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden. V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10:26

Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpakshad, två år efter floden.

Sedan Sem hade fått Arpakshad levde han 500 år och fick söner och döttrar.

När Arpakshad var 35 år blev han far till Shela.

Sedan Arpakshad hade fått Shela levde han 403 år och fick söner och döttrar.

När Shela var 30 år blev han far till Eber.

Sedan Shela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.

När Eber var 34 år blev han far till Peleg.

Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

När Peleg var 30 år blev han far till Regu.

Sedan Peleg hade fått Regu levde han 209 år och fick söner och döttrar.

När Regu var 32 år blev han far till Serug.

Sedan Regu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.

När Serug var 30 år blev han far till Nahor.

Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.

När Nahor var 29 år blev han far till Tera.

Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.

När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran. VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27:25:11

Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot.

Haran dog hos sin far Tera i sitt fädernesland, det kaldeiska Ur.

Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka. Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska.

Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.

Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Harran bosatte de sig där.

Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Harran.