”Människobarn, stäm upp en sorgesång över farao, Egyptens kung, och säg till honom: Du var som ett ungt lejon bland hednafolken. Du liknade monstret i havet, där du for fram i dina strömmar och rörde upp vattnet med dina fötter och grumlade floderna.

Så säger Herren Gud : Jag ska breda ut mitt nät över dig genom skaror av många folk, och de ska dra upp dig i mitt garn.

Jag ska kasta upp dig på land och slunga dig bort på det öppna fältet. Jag ska låta alla himlens fåglar slå ner på dig och låta jordens alla vilda djur äta sig mätta på dig.

Jag ska kasta ditt kött på bergen och fylla dalarna med ditt kadaver.

Jag ska dränka landet med strömmar av ditt blod ända upp till bergen, och bäckarna ska bli fyllda av dig.

När det är ute med dig, ska jag täcka över himlen och förmörka stjärnorna. Jag ska täcka över solen med moln, och månen ska inte lysa mer.

Alla ljus på himlen ska jag förmörka för din skull, jag lägger ditt land i mörker, säger Herren Gud.

Många folks hjärtan ska jag bedröva när jag tillkännager din undergång bland hednafolken, för länder som du inte känner.

Jag ska få många folk att häpna över dig, och deras kungar ska bäva för din skull när jag svingar mitt svärd inför deras ögon. Varje ögonblick ska de frukta, var och en för sitt liv, den dag du faller.

För så säger Herren Gud : Den babyloniske kungens svärd ska komma över dig.

Jag ska låta din larmande hop falla för hjältars svärd, alla de grymmaste bland hednafolken. De ska ödelägga Egyptens härlighet, och hela den larmande hopen ska förgöras.

Jag ska utrota all dess boskap vid de många vattnen. Ingen människofot ska mer röra upp vattnet, inte heller boskapsklövar.

Sedan ska jag låta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort som olja, säger Herren Gud.

När jag gör Egyptens land till en övergiven ödemark och tar ifrån landet allt som finns där och slår ner alla som bor i landet, då ska de inse att jag är Herren.

Detta är en sorgesång som man ska sjunga. Folkens döttrar ska sjunga den över Egypten med hela dess larmande hop, säger Herren Gud.”

I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig:

”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna!

Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar.

Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven.

Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land.

Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land.

Också du ska krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud.

Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”