Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud.

Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.

Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe.

Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen.

Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning.

Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden,

och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.

Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!"

Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."

Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent."

Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,

och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst.

Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig.

Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"

De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga."

Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.

Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner.

När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.

Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.

Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.

Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig

och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.

Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.

Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,

utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.

Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre,

och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade:

hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom.

Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom,

men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig –

inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda.

Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda.

Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.

De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna,

eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?"

Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.

När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom

och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt:

"Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig.

När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar.

Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät!

Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun.

För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.

Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea,

och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus.

Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.

Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.

Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden.

Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande.

Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"

När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar.

Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus.

Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.

När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.

Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus.

Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.

En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.

Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen.

De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.