Men husgudarna talar svek, spåmännen skådar lögn, bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst. Därför drar folket bort som en fårhjord. De lider nöd, för de har ingen herde.

Min vrede brinner mot herdarna, och jag ska straffa bockarna. Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Juda hus, och ska göra den till sin stolta stridshäst.

Från Juda ska hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter.

De ska likna hjältar som trampar ner sina fiender som smuts på gatan i striden. De ska strida, för Herren är med dem, och ryttarna på sina hästar ska komma på skam.

Jag ska ge styrka åt Juda hus och frälsa Josefs hus. Jag ska föra dem tillbaka, för jag ska förbarma mig över dem. De ska vara som om jag aldrig hade förkastat dem, för jag är Herren deras Gud, jag ska bönhöra dem.

Efraims män ska bli som hjältar, deras hjärtan ska glädjas som av vin. Deras barn ska se det och glädja sig, deras hjärtan ska fröjda sig i Herren.

Jag ska vissla på dem och föra dem samman, för jag har befriat dem. De ska bli lika talrika som förut.

När jag planterar dem bland folken ska de tänka på mig i fjärran land. De ska få leva med sina barn och komma tillbaka.

Jag ska föra dem tillbaka från Egyptens land och samla dem från Assur. Till Gileads land och till Libanon ska jag föra dem, och där ska inte finnas utrymme nog för dem.

Han ska dra fram genom ett hav av nöd, han ska slå ner havets vågor och Nilflodens alla djup ska torka ut. Assurs stolthet ska brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.

Jag ska göra dem starka i Herren, och i hans namn ska de gå fram, säger Herren.