Азбука веры » Bibeln » Psaltaren » Кафизма 2

Кафизма 2

Толкования

Толкования главы

Псалом 9

9:1

9:2

9:3

см.:Пс.30:8;

9:4

9:5

9:6

см.:2Цар.22:15;Пс.33:17;Притч.10:7;

9:7

9:8

9:9

см.:Пс.95:13;Деян.17:31;

9:10

см.:Пс.31:7;

9:11

9:12

9:13

см.:Быт.4:9;Втор.32:43;

9:14

9:15

9:16

см.:Пс.7:16;

9:17

9:18

9:19

см.:Пс.33:7;

9:20

9:21

см.:Ис.31:3;

9:22

9:23

9:24

9:25

9:26

9:27

см.:Рим.3:14;

см.:Деян.23:15;

см.:Пс.16:12;

см.:Ис.3:15;

см.:Иов.22:13;

см.:Мк.4:38;

9:34

9:35

см.:Пс.67:6-7;

9:36

см.:Иез.30:24;

9:37

см.:Иер.10:10;Дан.6:26;

9:38

9:39

Псалом 10

10:1

см.:Пс.54:23;1Цар.24:2;1Цар.26:20;

10:2

10:3

10:4

см.:Ис.66:1;Авв.2:20;Мф.5:34;

10:5

10:6

см.:Быт.19:24;Иер.23:19;

10:7

Слава:

Псалом 11

11:1

см.:Ис.57:1;Мих.7:2;

см.:Пс.27:3;

см.:Гал.5:12;

см.:Исх.5:2;Иов.21:15;Дан.3:15;

11:6

11:7

см.:2Цар.22:31;Притч.30:5;

11:8

11:9

Псалом 12

12:1

12:2

см.:Пс.76:8;Авв.1:2;

12:3

12:4

см.:1Езд.9:8;Иер.51:39;

12:5

12:6

см.:Ис.66:14;Пс.102:2;

Псалом 13

13:1

см.:Пс.9:27;Пс.52:2;

13:2

см.:Пс.32:13;Зах.9:1;

13:3

см.:Рим.3:10;

13:4

13:5

13:6

см.:Еккл.9:16;

13:7

см.:Пс.52:7;Ис.59:20;

Псалом 14

см.:Пс.23:3;Пс.83:5;

см.:Ис.33:15;

см.:Иов.27:4;Еф.4:25;

14:4

см.:4Цар.3:14;

14:5

см.:Исх.22:25;Втор.23:19;

Псалом 15

15:1

15:2

15:3

см.:Ин.11:5;

15:4

см.:Ис.1:11;

15:5

см.:Плач.3:24;

15:6

15:7

15:8

см.:Деян.2:25;

15:9

15:10

см.:Деян.13:35;

15:11

см.:Деян.2:28;

Псалом 16

16:1

см.:Пс.4:2;

16:2

16:3

см.:Пс.7:10;Пс.65:10;Иер.11:20;

16:4

16:5

см.:1Цар.2:9;

16:6

16:7

16:8

см.:Втор.32:10;Зах.2:8;Руфь.2:12;

16:9

16:10

см.:Иов.15:27;

16:11

16:12

16:13

16:14

16:15

см.:Мф.5:8;1Ин.3:20;1Кор.13:10;

Слава:

Шведский

Языки

För körledaren, till "Sonens död". En psalm av David.

Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.

Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte,

för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare.

Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt.

Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.

Herren regerar för evigt, han har rest sin tron till dom.

Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa.

Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, Herre.

Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken,

för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop.

Förbarma dig över mig, Herre! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar

för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar.

Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut.

Herren har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning. Higgajón, Sela

De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud.

Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt.

Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte.

Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor. Sela

^10:1Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider?

^10:2De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt,

^10:3för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren.

^10:4I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud.

^10:5Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender.

^10:6Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka."

^10:7Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka.

^10:8Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige.

^10:9Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät.

^10:10Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.

^10:11Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

^10:12Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga!

^10:13Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars?

^10:14Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare.

^10:15Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer!

^10:16Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land.

^10:17Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem

^10:18för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.

^11:1För körledaren. Av David. Till Herren tar jag min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: "Fly som en fågel till bergen!

^11:2Se, de gudlösa spänner bågen, de lägger sin pil på strängen för att skjuta i mörkret mot dem som har ärliga hjärtan.

^11:3När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?"

^11:4Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.

^11:5Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld.

^11:6Han ska låta glödande kol och svavel regna över de gudlösa, en glödhet vind är bägaren de får dricka,

^11:7för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.

^12:1För körledaren, till sheminít. En psalm av David.

^12:2Fräls, Herre! De fromma är borta, de trofasta är försvunna bland människors barn.

^12:3De ljuger för varandra, de talar med hala läppar och dubbelt hjärta.

^12:4Herre, utrota alla hala läppar och tungan som talar stora ord,

^12:5dem som säger: "Med vår tunga har vi makt, våra läppar är med oss. Vem är herre över oss?"

^12:6"De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in", säger Herren, "jag ska ge frälsning åt den som längtar efter det."

^12:7Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger.

^12:8Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem från detta släkte.

^12:9Runt omkring går gudlösa fram, när det usla hålls högt bland människors barn.

^13:1För körledaren. En psalm av David.

^13:2Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig?

^13:3Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig?

^13:4Se mig, svara mig, Herre min Gud! Ge mina ögon ljus så att jag inte somnar in i döden.

^13:5Låt inte min fiende säga: "Jag besegrade honom!" eller mina ovänner jubla när jag vacklar.

^13:6Men jag litar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren, för han är god mot mig.

^14:1För körledaren. Av David. Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda.

^14:2Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.

^14:3Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

^14:4Förstår de ingenting, alla dessa förbrytare som äter mitt folk som bröd och inte åkallar Herren?

^14:5Där grips de av skräck, för Gud är med de rättfärdigas släkte.

^14:6Ni hånar den svages råd, men Herren är hans tillflykt.

^14:7O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Herren gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.

^15:1En psalm av David. Herre, vem får vara i ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg?

^15:2Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat –

^15:3den som inte förtalar med sin tunga, som inte gör sin nästa illa och inte drar skam över sin granne,

^15:4den som föraktar den förkastlige men ärar dem som vördar Herren, som inte bryter sin ed även om det smärtar,

^15:5som inte ockrar med sina pengar eller tar mutor mot den oskyldige. Den som handlar så ska aldrig någonsin vackla.

^16:1En sång av David. Bevara mig, Gud, för jag flyr till dig.

^16:2Jag säger till Herren : "Du är min Herre, jag har inget gott utom dig.

^16:3De heliga i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje."

^16:4De som jagar efter andra gudar får många sorger. Jag offrar inte deras dryckesoffer av blod, jag tar inte deras namn på mina läppar.

^16:5Herren är min lott och min bägare, du tryggar min arvedel.

^16:6En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått.

^16:7Jag prisar Herren som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten.

^16:8Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

^16:9Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg,

^16:10för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen.

^16:11Du visar mig livets väg. Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.

^17:1En bön av David. Herre, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar.

^17:2Från dig kommer min dom, dina ögon ser vad som är rätt.

^17:3Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun.

^17:4Vad människor än gör aktar jag mig för de våldsammas vägar genom dina läppars ord.

^17:5Mina steg går stadigt på dina stigar, mina fötter stapplar inte.

^17:6Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

^17:7Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare.

^17:8Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga

^17:9från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig.

^17:10De stänger sitt förhärdade hjärta, de tar stora ord i sin mun.

^17:11Nu är de runt mig var vi än går, de siktar med sina ögon för att slå mig till marken.

^17:12De liknar ett rovlystet lejon, ett ungt lejon som ligger på lur.

^17:13Res dig, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda min själ med ditt svärd från den gudlöse,

^17:14med din hand från människorna, Herre, från denna världens människor som har sin del i detta livet. Du fyller deras buk med dina gåvor, de har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn.

^17:15Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar.