Азбука веры » Bibeln » Psaltaren » Псалом 138

Псалом 138

Толкования

Толкования главы

138:1

см.:Притч.24:12;Ин.21:17;

138:2

см.:2Цар.7:20;Иер.12:3;Втор.31:21;

138:3

см.:Пс.118:168;

138:4

138:5

138:6

138:7

см.:Прем.1:7;

138:8

см.:Ам.9:2;

138:9

см.:Пс.54:7;

138:10

138:11

см.:Иов.34:22;Иер.23:24;Евр.4:13;

138:12

см.:Иак.1:17;

138:13

см.:Иов.10:11;

138:14

см.:Пс.118:71;Откр.15:3;

138:15

см.:Еккл.11:5;

138:16

см.:Сир.23:29;Иов.14:5;Мал.3:16;

138:17

138:18

см.:Быт.22:17;

138:19

см.:Пс.5:7;

138:20

138:21

см.:Пс.100:3;

138:22

см.:Рим.12:9;

138:23

см.:Иов.31:6;Пс.25:2;

138:24

см.:Пс.26:11;Пс.85:11;Пс.142:8;

Шведский

Языки

^139:1För körledaren. En psalm av David. Herre, du rannsakar mig och känner mig.

^139:2Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.

^139:3Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen.

^139:4Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.

^139:5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

^139:6Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den.

^139:7Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?

^139:8Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.

^139:9Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,

^139:10ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.

^139:11Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig",

^139:12så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

^139:13Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet.

^139:14Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

^139:15Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

^139:16Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

^139:17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!

^139:18Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.

^139:19Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga!

^139:20De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet.

^139:21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som gör uppror mot dig?

^139:22Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.

^139:23Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.

^139:24Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.