Евангелие от Матфея, глава 9,14 (Мф. 9,14) на шведском языке - Новый Завет

Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna.

Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!

Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan?

Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå?

Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd och gå hem!

Då reste mannen sig upp och gick hem.

När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor.

Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom.

När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar.

Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?

Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?

Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.

Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre.

Och man häller inte nytt vin i gamla säckar. I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar.

Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.

Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.

Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel,

för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.

Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.

När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran,

sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom.

Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig.

Och ryktet om detta gick ut i hela det området.

När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!

Och när han hade kommit hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre.

Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er.

Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det.

Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.

Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum.

När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!

Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna.

Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.

När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.

Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få.

Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd.

Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus,

och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom.

Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus.

Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne.

Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.

Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust

att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om.

Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!

Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det.

Han lät halshugga Johannes i fängelset.

Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.

Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.

När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.

När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.

På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat.

Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta.

De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar.

Han sade: "Hämta dem hit till mig.

Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.

Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över.

De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.

När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där.

Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind.

Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön.

När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.

Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.

Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.

Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.

Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!

Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?

De steg i båten och vinden lade sig.

Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!

När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret.

Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka

och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.

Matteusevangeliet, Kapitel 9-14