När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på.

Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna.

Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan:

"Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?

Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan?

Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå?

Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame:

"Res dig, ta din bädd och gå hem!

Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande!

Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem.

När han gick vidare såg han Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Levi och följde honom.

När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom.

De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?

Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?

Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.

Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.

Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre.

Och ingen häller nytt vin i gamla säckar. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.

En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen där de gick.

Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?

Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga?

Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid och åt skådebröden, som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom.

Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten.

Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten.

En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.

De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.

Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten.

Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg.

Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.

Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna för att döda honom.

Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen,

Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.

Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan,

för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.

När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!

Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.

Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika

och ha makt att driva ut onda andar.

Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,

Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner –

dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten

och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta.

När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.

De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna.

Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan?

Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,

och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.

Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.

Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar.

Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.

De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom.

Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig.

Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?

Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder.

Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.

Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.

När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande

och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.

Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.

Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom

och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!

Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!

Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många.

Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

Där gick en stor svinhjord och betade vid berget.

Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!

Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt.

När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.

De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen.

Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom.

Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig.

Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön.

En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter

och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk och får leva.

Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.

Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.

Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre.

Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel,

för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk.

Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?

Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?

Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom.

Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga.

Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?

Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro.

Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,

och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt.

Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.

Då hånskrattade de åt honom. Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.

Och han tog barnets hand och sade till henne: " Talitha koum! " Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!

Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad.

Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom.

De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem.

Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar.

Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl.

Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?

Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.

Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar.

Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar.

Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.

Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva,

då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor.

Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker.

Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå:

Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.

När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.

Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren,

eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.

Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.

Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord,

äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap.

Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt.

En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter.

Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.

Jesus sade till henne: "Låt först barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.

Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor.

Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter.

Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.

Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön.

Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.

Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga.

Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: " Effata! " – det betyder: Öppna dig!

Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.

Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de.

Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.

Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem:

"Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta.

Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån.

Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?

Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.

Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket.

De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem och sade att också de skulle delas ut.

Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar.

Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.

Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen.

Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken.

Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten.

Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!

De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan,

ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg

när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv.

"Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju.

Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?

De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen.

Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?

Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd.

Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart.

Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!

Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?

De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna.

Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias.

Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.

Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen.

Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom.

Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig, Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors.

Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det.

För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?

Vad kan en människa ge till lösen för sin själ?

Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna.

Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft.

Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon.

Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder.

Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.

Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.

Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de.

Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!

Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.

På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.

De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.

Och de frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?

Han sade till dem: "Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att han ska lida mycket och bli föraktad?

Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom.

När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.

Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom.

Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?

En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande.

Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.

Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.

Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga.

Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn.

Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!

Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.

Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!

Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!

Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död.

Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?

Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön.

Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det,

eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter sin död ska han uppstå.

Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.

De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?

Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste.

Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare.

Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem:

"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig.

Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.

Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig.

Den som inte är mot oss är för oss.

Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.

Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet.

Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna, i elden som aldrig slocknar.

Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna.

Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna,

där deras mask inte dör och elden inte släcks.

Var och en ska saltas med eld.

Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!

Sedan gav han sig av därifrån och gick på andra sidan Jordan till Judeens område. Folk samlades återigen i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.

Några fariseer kom fram för att pröva honom och frågade honom: "Får en man skilja sig från sin hustru?

Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?

De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.

Då sade Jesus till dem: "Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften.

Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.

Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru,

och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.

Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt.

När de var hemma igen frågade lärjungarna honom om detta.

Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.

Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.

Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem.

När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de.

Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?

Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor.

Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung.

Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!

Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!

Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.

Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.

Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig.

Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull

utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv.

Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först.

De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De var fyllda av bävan, och de som följde med var rädda. Då tog Jesus än en gång med sig de tolv och började berätta för dem vad som skulle hända honom:

"Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna,

som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå.

Då kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om.

Han sade till dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?

De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.

Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker? Eller döpas med det dop som jag döps med?

De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka den bägare som jag dricker och döpas med det dop som jag döps med.

Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som de är beredda för.

När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över Jakob och Johannes.

Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem.

Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare,

och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav.

Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

De kom fram till Jeriko. Och när Jesus lämnade Jeriko med sina lärjungar och en stor folkskara, satt det en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, son till Timeus.

När han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!

Många sade åt honom strängt att vara tyst, men han ropade bara ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!

Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" De gjorde det och sade till den blinde: "Lugn! Res dig, han kallar på dig.

Då kastade mannen av sig manteln, hoppade upp och kom fram till Jesus,

och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!

Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar

och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det.

Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen.

De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det.

Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?

Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.

De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp.

Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten.

Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.

Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!

Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.

När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig.

På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne.

Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.

De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar,

och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.

Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!

Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.

När det sedan blev kväll lämnade han staden.

När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten.

Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat.

Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud!

Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert.

Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser.

De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom

och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?

Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här.

Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!

De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom?

Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.

Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här.

Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.

Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket.

När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.

Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan?

Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.

Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid.

Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen.

Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.

Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.

När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?

Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka. Följ honom.

Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?

Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd och färdig. Gör i ordning för oss där.

Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.

När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv.

Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig.

Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?

Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig.

Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.

Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp.

Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.

Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många.

Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.

När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.

Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.

Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen.

Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det.

Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig.

Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber.

Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest

och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.

Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.

Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.

När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme?

Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.

Han gick bort igen och bad med samma ord.

När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er? Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer.

Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här.

Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning.

När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom.

Då grep de Jesus och höll fast honom.

Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.

Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas.

Då övergav alla honom och flydde.

En ung man, klädd i ett linneskynke över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i,

men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.

Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.

Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.

Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade:

"Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.

Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?

Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?

Jesus svarade: " Jag Är. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.

Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?

Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden.

Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.

När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret.

Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.

Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem.

Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!

Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!

Och strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.