en dag av mörker och töcken, en dag av moln och dimma. Som gryningen breder ut sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk, vars like inte har funnits och aldrig ska uppstå igen under kommande släkten.

Framför dem går en förtärande eld, bakom dem en brännande låga. Landet framför dem var som Edens lustgård, bakom dem är öde öken. Ingen kommer undan dem.

De liknar hästar, de rusar fram som stridshästar.

De spränger fram över bergens toppar med ett muller som av vagnar, med ett dån som när eldens lågor förtär strå, som ett mäktigt folk, ordnat till strid.

Framför dem grips folken av skräck, alla ansikten bleknar.

Som hjältar jagar de fram, som stridsmän stiger de upp på murarna. Var och en går sin väg rakt fram, ingen viker av från sin bana

Den ene tränger inte den andre, var och en går sitt givna spår. Mitt igenom vapnen störtar de fram utan att hejdas.

De stormar in i staden, rusar fram på murarna, klättrar upp på husen, går in genom fönstren som tjuvar.

Inför dem darrar jorden, himlen bävar, solen och månen förmörkas och stjärnorna mister sitt sken.

Herren låter sin röst höras framför sin här. Mycket stor är hans armé, stark är den som utför hans order, för Herrens dag är stor och mycket skrämmande. Vem kan uthärda den?

Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan.

Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.

Vem vet? Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar en välsignelse efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren er Gud.

Blås i basun på Sion, pålys en helig fasta, utropa en helig sammankomst.

Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Låt brudgummen komma ut ur sitt rum och bruden ur sin kammare.

Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ” Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?”

Då fylldes Herren av lidelse för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk.

Herren svarade och sade till sitt folk: Se, jag ska sända er säd och vin och olja så att ni blir mätta. Och jag ska inte låta hednafolken håna er längre.

Fienden från norr ska jag driva långt bort ifrån er, jag ska driva ut honom till ett torrt och öde land, hans förtrupp till havet i öster och hans eftertrupp till havet i väster. Stank ska stiga från honom, ja, vidrig lukt ska stiga från honom, för han har gjort stora ting.

Var inte rädd, du land! Jubla och gläd dig, för Herren har gjort stora ting.

Var inte rädda, ni markens djur, för ödemarkens beten grönskar och träden bär sin frukt, fikonträden och vinstockarna ger sin rikedom.

Jubla, ni Sions barn, gläd er i Herren er Gud, för han ger er Läraren till rättfärdighet. Han ska sända er rikligt med regn, både höstregn och vårregn som tidigare.

Så ska tröskplatserna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja.

Jag ska gottgöra er för åren som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er.

Ni ska äta och bli mätta, och ni ska lova Herren er Guds namn, han som har handlat så underbart med er, och mitt folk ska aldrig mer komma på skam.

Ni ska förstå att jag är mitt i Israel, att jag är Herren er Gud och ingen annan. Och mitt folk ska aldrig mer komma på skam.