Азбука веры » Bibeln » Job » гл.9-38

Job, Kapitel 9-38

Толкования

Толкования главы

9:1

9:2

см.:Иов.4:17;

9:3

9:4

см.:Иов.37:23;

9:5

см.:Иер.51:25;Мф.17:20;

9:6

9:7

см.:Нав.10:13;4Цар.20:11;

9:8

см.:Иер.51:15;Ин.6:19;Мк.6:49;Мф.14:25;

9:9

9:10

см.:Иов.5:9;

9:11

9:12

см.:Ис.10:15;Ис.14:27;

9:13

см.:Наум.1:6;

9:14

9:15

см.:Иов.10:7;

9:16

9:17

9:18

9:19

9:20

9:21

см.:1Кор.4:4;

9:22

см.:Иов.34:9;

9:23

9:24

9:25

см.:Иов.7:7;Пс.89:10;

9:26

см.:Прем.5:10;

9:27

9:28

9:29

см.:Иов.7:20;

9:30

см.:Иер.2:22;

9:31

9:32

см.:Еккл.6:10;Иер.49:19;

9:33

9:34

см.:Пс.88:33;

9:35

см.:1Кор.4:4;

Kapitel 38

38:1

см.:Исх.19:18;3Цар.19:11;Иез.1:4;

38:2

см.:Иов.40:2;

см.:Быт.1:1;

см.:Притч.30:4;

см.:Иов.26:7;

см.:Дан.7:10;

см.:Иов.26:10;

38:9

38:10

см.:Притч.8:29;Пс.103:9;

38:11

38:12

38:13

38:14

38:15

см.:Иов.18:5-6;Иез.30:22;

38:16

см.:Пс.76:20;

38:17

см.:Иов.10:21;Ис.14:9;

38:18

38:19

38:20

38:21

см.:Пс.38:5;

38:22

38:23

см.:Исх.9:14-15;Нав.10:11;

38:24

38:25

см.:Пс.134:7;Иер.10:13;

38:26

38:27

см.:Пс.106:35;

38:28

см.:Иов.5:10;Иов.36:27;Иер.14:22;

38:29

38:30

38:31

см.:Иов.9:9;Ис.13:10;

38:32

38:33

см.:Иер.31:35;

38:34

38:35

38:36

см.:Иов.32:8;

38:37

см.:Иов.26:8;

38:38

38:39

см.:Пс.103:21;

38:40

38:41

см.:Пс.146:9;

Шведский

Языки

Då tog Job till orda och sade:

Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?

Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.

Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig, vem har trotsat honom och kommit undan?

Han flyttar berg utan att någon vet det och omstörtar dem i sin vrede,

han får jorden att vackla från sin plats och dess pelare att bäva,

han befaller solen att inte gå upp och förseglar stjärnorna,

han ensam spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg,

han har gjort Stora Björn och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder,

han gör stora och ofattbara ting, under som ingen kan räkna.

Se, han går förbi mig utan att jag ser honom, han drar vidare utan att jag märker det.

Han griper sitt rov, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

Gud håller inte tillbaka sin vrede. För honom måste Rahabs följe böja sig.

Hur skulle jag kunna svara honom, välja ut ord inför honom?

Även om jag har rätt kan jag inte svara, bara be min domare om nåd.

Om jag ropar och han svarar, så tror jag inte att han lyssnar till min röst,

för han straffar mig med storm och slår mig med sår på sår utan orsak.

Han låter mig inte hämta andan utan mättar mig med bedrövelser.

Gäller det styrka? Se, han är stark! Gäller det vad som är rätt? Vem vill ställa mig till svars?

Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig, om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag är trött på att leva.

Det går på ett ut, därför säger jag: Både den oskyldige och den skyldige förgör han.

Om en plåga bringar plötslig död, föraktar han de oskyldigas förtvivlan.

Jorden är given i de gudlösas hand. Han binder för ögonen på dess domare. Om det inte är han, vem är det då?

Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare, de flyr bort utan att ha sett någon glädje.

De far förbi som vassbåtar, som en örn som störtar mot sitt byte.

Om jag säger: Jag ska glömma mitt bekymmer, släppa min sorgsna min och vara glad,

så bävar jag ändå för alla mina kval, för jag vet att du inte ska döma mig fri.

Jag står där som skyldig, varför tröttar jag ut mig i onödan?

Även om jag tvättar mig med snö och renar mina händer med lut,

ska du ändå sänka ner mig i pölen och mina kläder ska avsky mig.

Han är inte en människa som jag, så att jag kan svara honom: ”Vi går tillsammans till rätten.”

Det finns ingen som kan döma mellan oss och lägga sin hand på oss båda.

Må han ta bort sitt ris från mig så att skräcken för honom inte förfärar mig.

Då ska jag tala utan att vara rädd för honom. Men så har jag det inte.

Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:

Vem är den som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd?

Spänn bältet om livet som en man. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.

Var var du när jag lade jordens grund? Svara, om du vet och förstår.

Vem bestämde dess mått? Du vet ju! Och vem spände mätsnöret över den?

Var fick dess grundpelare fäste? Vem lade dess hörnsten,

medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje?

Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet,

när jag gav det moln till kläder och dimman till linda,

när jag bestämde dess gräns och satte bom och dörrar

och sade: ”Hit men inte längre, här ska dina stolta vågor lägga sig”?

Har du under dina dagar befallt dagen att gry och visat gryningen dess plats

där den kan gripa jorden i dess hörn så att de gudlösa skakas bort från den?

Då ändrar jorden form som leran under sigillet, och allt träder fram som i ny dräkt.

Då mister de gudlösa sitt ljus, och den höjda armen bryts av.

Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?

Har dödens portar visat sig för dig, har du sett dödsskuggans portar?

Har du sett ut över jordens vidder? Berätta, om du förstår allt detta.

Var går vägen dit där ljuset bor, och var har mörkret sin boning,

så att du kan föra det till dess gräns och finna stigarna till dess hus?

Du vet det, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!

Har du varit vid snöns förråd, har du sett haglets förråd

som jag sparar till nödens tid, till krigets och drabbningens dag?

Var går vägen dit där ljuset delar sig, där östanvinden breder ut sig över jorden?

Vem öppnar rännor för regnflödet och banar väg för åskans blixt,

för att sända regn över folktomma trakter, öknar där ingen människa finns,

för att mätta ödsliga ödemarker och ge växt åt gräsets brodd?

Har regnet någon far? Vem födde daggens droppar?

Från vilket sköte kom isen? Och vem födde himlens rimfrost?

Vattnet blir hårt som sten, djupets yta fryser till is.

Kan du knyta samman Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?

Kan du föra fram himlens tecken i rätt tid och leda Björnen och dess ungar?

Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden?

Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att täcka dig?

Kan du sända ut blixtarna så att de går ut och säger till dig: ”Här är vi”?

Vem har lagt vishet i det fördolda, och vem gav förstånd åt luftens tecken?

Vem har vishet att räkna skyarna? Och vem tömmer ut himlens vattenkärl

när myllan är hård och fast och jordkokorna klibbat samman?

Jagar du byte åt lejonhonan? Stillar du de unga lejonens hunger

när de kryper ihop i sina hålor eller ligger på lur i snåret?

Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud och flaxar omkring utan föda?