Азбука веры » Bibeln » Job » гл.19

Job, Kapitel 19

Толкования

Толкования главы

19:1

19:2

19:3

19:4

см.:Рим.14:12-13;Гал.6:5;

19:5

19:6

см.:Ос.7:12;

19:7

см.:Пс.68:4;Иер.20:8;

19:8

см.:Плач.3:7:9;

19:9

19:10

19:11

см.:Иов.33:10;

19:12

см.:Иов.25:3;

19:13

см.:Пс.30:12;

19:14

19:15

19:16

19:17

см.:Иов.2:9;

19:18

19:19

19:20

19:21

19:22

19:23

19:24

19:25

см.:Гал.3:14;Откр.5:9;Иез.37:3;2Мак.7:11;Ин.11:25;

19:26

19:27

см.:Ин.8:56;Авв.2:4;

19:28

19:29

Шведский

Языки

Då tog Job till orda och sade:

Hur länge ska ni plåga min själ och krossa mig med ord?

Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna.

Om jag verkligen har gått vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Även om ni förhäver er mot mig och använder min förnedring emot mig,

så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig.

Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar men där finns ingen rättfärdighet.

Han har spärrat min väg så att jag inte kommer fram, över mina stigar lägger han mörker.

Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.

Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under. Han rycker upp mitt hopp som ett träd.

Han har tänt sin vredes eld mot mig och räknar mig som sin fiende.

Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger runt mitt tält.

Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig.

Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig.

Min familj och mina tjänarinnor ser mig som en främling, en främmande är jag i deras ögon.

Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste vädja till honom ödmjukt.

Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag äcklar min egen familj.

Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.

För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.

Mina ben tränger ut genom hud och kött, jag har bara tandköttet kvar.

Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, för Guds hand har slagit mig.

Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok

och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!

Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.

När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud.

Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.

Men ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom?” Roten till olyckan har ni funnit hos mig.

Var rädda för svärdet, för vrede hör till synder som straffas med svärd. Därför ska ni veta att det kommer en dom.