Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen.

Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.

Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja.

Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart.

Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.

Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!

Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar.

När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar?

Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans.

Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den.

När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod.

Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont,

lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda.

Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat.

Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare.

Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem.

Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender.

Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter.

Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden".

Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om.

Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under.

Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt,

för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten.

Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.

Så säger Herren : Himlen är min tron och jorden är mina fötters pall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?

Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren. Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som fruktar mitt ord.

Den som slaktar en oxe är som en som dödar en människa, den som offrar ett lamm är som en som bryter nacken på en hund, den som bär fram ett matoffer är som en som bär fram svinblod, den som offrar rökelse är som den som hyllar en avgud. De har valt att gå sina egna vägar och har sin själs glädje i sina vidrigheter.

Därför ska också jag välja deras ofärd och låta det de fruktar drabba dem. För jag ropade, men ingen svarade, jag talade, men ingen lyssnade. De gjorde det som var ont i mina ögon, de valde det som misshagade mig.

Hör Herrens ord, ni som fruktar hans ord! Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull, de säger: " Herren kan visa sin härlighet så att vi får se er glädje!" Men de ska få skämmas.

Hör hur det larmar i staden, hör rösten från templet, rösten av Herren som ger sina fiender vad de förtjänar!

Innan Sion har känt några värkar föder hon, innan hon känt någon vånda har hon fött en son.

Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick, eftersom Sion föder sina barn redan när värkarna börjar?

Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske? säger Herren. Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet? säger din Gud.

Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som älskar henne! Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne,

så att ni får dia er mätta vid hennes trösterika bröst, suga och njuta av hennes härliga rikedom.

För så säger Herren : Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens härlighet som en översvämmande älv. Ni ska få dia och bli burna på höften och sitta i knäet och bli smekta.

Som en mor tröstar sitt barn ska jag trösta er. I Jerusalem ska ni få tröst.

När ni får se det ska era hjärtan glädjas, era ben ska få liv likt spirande gräs. Herrens hand ska bli känd för hans tjänare, men hans fiender får känna hans vrede.

För se, Herren ska komma med eld, och hans vagnar är som en stormvind. Han låter sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor,

för med eld och med sitt svärd ska Herren gå till rätta med alla människor, och många ska bli slagna av Herren.

De som inviger och renar sig för att gå in i trädgårdarna, anförda av en som står i mitten, de som äter svinkött och annat avskyvärt och möss, de ska alla förgås, säger Herren.

Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Grekland, till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken.

De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror, på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus.

Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren.

Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren.

Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.