Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min Ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken.

Han ska inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka. Han ska i trofasthet utbreda rätten.

Han ska inte försvagas eller brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.

Så säger Gud, Herren som har skapat himlen och spänt ut den, han som har brett ut jorden med allt som växer där, han som har gett liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken,

för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Se, det jag förkunnade förut har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem innan de visar sig.

Sjung en ny sång till Herren, sjung hans lov från jordens ände, ni som reser på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare.

Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni Selas invånare, ropa från bergens toppar.

Ge Herren ära, förkunna hans lov i havsländerna.

Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en krigares iver. Han ropar högt, han höjer härskri och visar sin makt mot sina fiender.

Länge har jag tigit, jag höll mig stilla, jag lade band på mig. Men nu ska jag skrika som en barnaföderska, jag ska flämta och flåsa på samma gång.

Jag ska ödelägga berg och höjder och låta allt deras gräs torka bort. Jag ska göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.

De blinda ska jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar ska jag föra dem fram. Jag ska göra mörkret framför dem till ljus och det ojämna till jämn mark. Detta är vad jag ska göra, och jag ska inte överge dem.

Men de som litar till avgudabilder och säger till gjutna bilder: "Ni är våra gudar", de ska vika tillbaka och stå där med skam.

Ni som är döva, hör! Ni som är blinda, skåda och se!

Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som Herrens tjänare?

Du har sett mycket men inte tagit vara på det. Öronen är öppna, men ingen lyssnar.

Herren ville för sin rättfärdighets skull låta sin undervisning komma till makt och ära.

Men detta är ett plundrat och skövlat folk. De ligger alla bundna i hålor, gömda i fängelser. De har utlämnats till plundring utan att någon räddar, till skövling utan att någon säger: "Ge tillbaka."

Vem bland er lyssnar på detta, tar vara på det och hör för framtiden?

Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Är det inte Herren, som vi syndat mot? De ville inte vandra på hans vägar eller höra hans undervisning.

Därför öste han sin brinnande vrede över dem – krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.