Vem har i öster uppväckt honom som möts av rättfärdighet? Vem ger folk i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd, till bortblåst halm för hans båge?

Han förföljer dem och går trygg fram, på vägar där hans fötter aldrig gått.

Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och hos de sista. Jag Är.

Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar darrar. De närmar sig och kommer.

Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!"

Hantverkaren styrker guldsmeden, bleckslagaren den som hamrar på städet. Han säger om lödningen: "Den är bra!" och nitar fast avguden så att den inte faller omkull.

Men du Israel, min tjänare, du Jakob som jag utvalt, du ättling till Abraham, min vän!

Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig från dess yttersta hörn och sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.

Se, alla som hatar dig ska få skämmas och blygas. Dina motståndare ska bli till intet och förgås.

Du ska söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig ska gå under och bli till intet,

för jag är Herren din Gud som tar din högra hand och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.

Var inte rädd, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger Herren. Israels Helige är din återlösare.

Se, jag gör dig till en ny trösksläde med skarpa taggar. Du ska tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder till agnar.

Du ska kasta dem med kastskovel, och vinden ska föra bort dem och stormen skingra dem. Och själv ska du jubla i Herren, ha din ära i Israels Helige.

De svaga och fattiga söker efter vatten, men det finns inget, deras tunga torkar av törst. Men jag, Herren, ska bönhöra dem, Israels Gud ska inte överge dem.

Jag ska låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag ska göra öknen till sjö och torrt land till källsprång.

Jag ska sätta cedrar och akacieträd i öknen, med myrten och olivträd. På hedmarken ska jag plantera cypress med alm och buxbom,

för att man tillsammans ska se och veta, betänka och förstå att Herrens hand har gjort det, att Israels Helige har skapat det.

För fram er sak, säger Herren, kom med era bevis, säger Jakobs Kung.

Låt dem komma och berätta för oss vad som ska ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så ska vi studera dem och se hur de har uppfyllts. Eller låt oss höra vad som ska komma,

tala om vad som ska hända i framtiden så att vi ser att ni är gudar. Gör något, vad som helst, så att vi alla häpnar när vi ser det!

Men se, ni är mindre än noll, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd.

Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer från öster. Han ska åkalla mitt namn. Han ska gå fram över de styrande som över lerjord, lik en krukmakare som trampar lera.

Vem talade om det från begynnelsen så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt"? Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det.

Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", jag ger Jerusalem en glädjebudbärare.

Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa kan ingen ge besked, ingen ge ett svar på min fråga.

Se, de är alla förgängliga, deras verk är ingenting, deras avgudabilder är vind och tomhet.