Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen.

Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.

Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja.

Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart.

Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.

Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!

Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar.

När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar?

Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans.

Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den.

När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod.

Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont,

lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda.

Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat.

Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare.

Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem.

Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender.

Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter.

Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden".

Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om.

Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under.

Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt,

för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten.

Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.