”Människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren Gud : Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet. Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud.

Se, du menar dig vara visare än Daniel ingen hemlighet är dold för dig.

Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik, guld och silver har du samlat i dina förrådshus.

Genom stor visdom med vilken du drev din handel har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull.

Därför säger Herren Gud så: Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,

se, därför ska jag låta främlingar komma mot dig, de grymmaste folk. De ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet och orena din glans.

De ska störta ner dig i graven, och du ska dö en våldsam död mitt ute i havet.

Ska du då säga till den som dräper dig: ’Jag är en gud’, du som är en människa och inte en gud, i händerna på den som genomborrar dig?

Du ska dö som de oomskurna dör för främlingars hand. För jag har talat, säger Herren Gud.”

Herrens ord kom till mig:

”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren Gud : Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.

Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, granat och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades.

Du var en smord, beskyddande kerub och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar.

Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna.

Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.

Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig.

Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du ska inte mer finnas till.”

Herrens ord kom till mig:

”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det

och säg: Så säger Herren Gud : Se, jag ska komma över dig, Sidon, och förhärliga mig i dig. Man ska inse att jag är Herren, när jag dömer henne och visar mig helig i hennes mitt.

Jag ska sända pest över henne och blod på hennes gator, och inne i henne ska döende män falla för svärd, som ska drabba henne från alla sidor. Och man ska inse att jag är Herren.

Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.

Så säger Herren Gud : När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob.

De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”