Азбука веры » Bibeln » Predikaren » гл.3

Predikaren, Kapitel 3

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12

Толкования

Толкования главы

см.:Лк.9:21;1Кор.6:12;

3:2

3:3

см.:Иер.31:4;

3:5

3:6

см.:Сир.20:6;Лк.9:21;

3:8

3:9

3:10

см.:Прем.9:16;

см.:Еккл.2:24;Еккл.8:15;

см.:Еккл.5:18;

см.:Дан.4:32;Сир.39:21;

см.:Еккл.1:9;

3:16

см.:Еккл.12:14;

3:18

см.:Пс.48:13;1Пет.3:12;

см.:Быт.3:19;Пс.145:4;Еккл.12:7;

3:21

см.:Еккл.3:12;Еккл.5:18;

Шведский

Языки

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,

en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp,

en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa,

en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,

en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort,

en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala,

en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred.

Vad vinner då den som arbetar med sitt slit?

Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med.

Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever.

Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.

Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.

Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige.

Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs.

Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt.

Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord.

Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?