då man är rädd för var backe och farorna på vägen, då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen saknar kraft, då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan,

innan silvertråden brister och guldskålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och hjulet går sönder vid brunnen,

då stoftet vänder åter till jorden det kom från och anden vänder åter till Gud som gav den.

Förgängligt, förgängligt! säger Predikaren. Allt är förgängligt!

För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk.

Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.

De visas ord är som uddar, som indrivna spikar är deras samlade tänkespråk. De är gåvor från en och samma Herde.

För övrigt, min son, låt varna dig! Det är ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det gäller alla människor.

För Gud ska föra fram alla gärningar vid domen, med allt som är fördolt, både gott och ont.