Деяния апостолов, глава 1-2 (Деян. 1-2) на шведском языке - Новый Завет

Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig.

Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?"

Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt.

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.

Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem.

De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån.

När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.

Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder.

En av de dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade:

"Bröder! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.

Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst.

För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut.

Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.

I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.

Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss,

från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."

Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.

Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt

till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans."

Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

När pingstdagen kom var de alla samlade.

Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.

Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.

Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen.

När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.

Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar?

Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?

Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien,

i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom,

vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!"

De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"

Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."

Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord:

Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen!

Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.

Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera.

Och jag ska göra under uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och moln av rök.

Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande.

Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet.

Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom.

Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom.

David säger om honom: Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla.

Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga. Även min kropp får vila i trygghet

att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen.

Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte.

Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag.

Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.

I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.

Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det.

Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör.

David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.

Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."

När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?"

Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.

Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!"

De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt.

De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov.

Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.

De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Apostlagärningarna, Kapitel 1-2