Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.

Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme.

Det finns olika tjänster, men Herren är densamme.

Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.

Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande.

En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,

en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.

Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus.

I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många.

Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen.

Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.

Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet?

Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville.

Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en.

Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."

Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga.

Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet,

något som våra anständigare delar inte behöver. Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder,

för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra.

Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den.

Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål.

Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar?

Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?

Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.

Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.

Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,

att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna

och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.

Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.

Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster.

Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.

Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?

Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.

Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.

Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår.

För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.

Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder.

Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade.

Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade.

Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.

Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.

Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.

Som den sista fienden berövas döden sin makt,

för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.

Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

Vad uppnår annars de som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull?

Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?

Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder.

Om jag hade tänkt som människor i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.

Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor.

Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer?

Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör.

Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag.

Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form.

Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar.

Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.

Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.

Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft.

Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.

Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga.

Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen.

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska.

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,

i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.

Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.