^72:16Må säden växa rikt i landet, ända upp till bergens toppar. Må dess frukt vaja som Libanons skogar och städernas folk blomstra som markens örter.

^72:17Må hans namn leva för evigt, må hans namn blomstra så länge solen skiner. I honom ska man välsigna sig, alla hednafolk ska prisa honom salig. __

^72:18Välsignad är Herren Gud, Israels Gud som ensam gör under!

^72:19Välsignat är hans härliga namn för evigt. Må hans ära fylla hela jorden! Amen, amen.

^72:20Slut på Davids, Ishais sons, böner. TREDJE BOKEN

^73:1En psalm av Asaf. Gud är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.

^73:2Men jag var nära att snava med mina fötter, mina steg var nära att slinta,

^73:3för jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång.

^73:4De är fria från plågor fram till sin död, deras kroppar är välnärda.

^73:5De drabbas inte av mänsklig nöd, de plågas inte som andra människor.

^73:6Därför är högmod deras halsband och våld den dräkt de sveper sig i.

^73:7Deras ögon kikar fram ur fetman, deras hjärtans fantasier har ingen gräns.

^73:8De hånar och hotar med ondska, överlägset hotar de med förtryck.

^73:9De öppnar sin mun mot himlen och deras tunga far fram på jorden.

^73:10Därför vänder sig folket till dem, de suger i sig vatten i mängd.

^73:11De säger: "Hur skulle Gud kunna veta? Den Högste har väl ingen vetskap?"

^73:12Sådana är de gudlösa, ständigt trygga med växande rikedom.

^73:13Förgäves höll jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld!

^73:14Jag var plågad hela dagen och tuktad varje morgon –

^73:15men hade jag sagt: "Så tänker jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.

^73:16Jag funderade och försökte förstå det, men det var för svårt för mig,

^73:17tills jag kom in i Guds helgedom och insåg deras öde.

^73:18Du ställer dem på det hala, du störtar dem i fördärvet.

^73:19Hur plötsligt ska de inte gå under! De förgås och får ett fruktansvärt slut.

^73:20Så som en dröm är borta när man vaknar ska du, Herre, förakta dem som skuggbilder när du griper in.

^73:21När mitt hjärta var bittert och det stack i mitt inre,

^73:22då var jag oförnuftig och förstod ingenting, jag var som ett djur inför dig.

^73:23Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.

^73:24Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.

^73:25Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.

^73:26När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.

^73:27De som är fjärran från dig går under, du förgör alla som är otrogna mot dig.

^73:28Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud, för att förkunna alla dina gärningar.

^74:1En vishetspsalm av Asaf. Varför, Gud, har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?

^74:2Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning.

^74:3Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört.

^74:4Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken.

^74:5Det var som när yxor höjs i en tät skog,

^74:6alla ornament slog de sönder med yxa och hacka.

^74:7De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden.

^74:8De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet.

^74:9Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar.

^74:10Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn?

^74:11Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem!

^74:12Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden!

^74:13Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet,

^74:14du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

^74:15Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut.

^74:16Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen.

^74:17Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.

^74:18Tänk på hur fienden hånar, Herre, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn!

^74:19Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid!

^74:20Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen.

^74:21Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn.

^74:22Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång.

^74:23Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.

^75:1För körledaren. "Fördärva inte". En psalm, en sång av Asaf.

^75:2Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig! Ditt namn är nära, man förkunnar dina under.

^75:3"Vid den tid jag bestämt ska jag fälla en rättvis dom.

^75:4Jorden och alla som bor där kan vackla, men jag har gett dess pelare stadga." Sela

^75:5Jag säger till de skrytsamma: "Skryt inte!" och till de gudlösa: "Höj inte hornet!"

^75:6Höj inte ert horn så högt, tala inte så trotsigt och fräckt.

^75:7Varken från öster eller väster eller från öknen kommer upphöjelsen.

^75:8Nej, Gud är den som dömer. Den ene böjer han ner, den andre reser han upp.

^75:9I Herrens hand är en bägare med skummande vin, full av blandad dryck. Han häller upp, och jordens alla gudlösa måste dricka den i botten.

^75:10Men jag ska för evigt förkunna och lovsjunga Jakobs Gud.

^75:11Alla gudlösas horn ska jag hugga av, men den rättfärdiges horn ska upphöjas.

^76:1För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång av Asaf.

^76:2Gud är känd i Juda, hans namn är stort i Israel.

^76:3I Salem står hans hydda, på Sion hans boning.

^76:4Där bröt han bågens blixtrande pilar, sköld och svärd och krigets vapen. Sela

^76:5Strålande är du, härligare än berg rika på byte.

^76:6Modiga män ligger plundrade, de sover sin sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.

^76:7För ditt straffande ord, du Jakobs Gud, ligger ryttare och häst i dvala.

^76:8Du, endast du, är värd att frukta. Vem kan bestå inför dig när du vredgas?

^76:9Från himlen låter du domen höras, jorden förskräcks och blir stilla

^76:10när Gud står upp för att döma, för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela

^76:11Din vrede mot människor ska bli till din ära, dem som överlevt vreden ska du ikläda dig.

^76:12Ge löften till Herren er Gud och uppfyll dem! Alla runt omkring ska komma med gåvor till den Fruktade.

^76:13Han kuvar furstarnas ande, fruktad av kungarna på jorden.

^77:1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

^77:2Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig.

^77:3På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas.

^77:4Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela

^77:5Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.

^77:6Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år.

^77:7Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar:

^77:8Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?

^77:9Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider?

^77:10Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela

^77:11Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.

^77:12Jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under,

^77:13jag tänker på alla dina verk och begrundar det du har gjort.

^77:14Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud?

^77:15Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken.

^77:16Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela

^77:17Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.

^77:18Från molnen strömmade vatten, skyarna höjde sin röst och dina pilar flög överallt.

^77:19Din åska dundrade i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.

^77:20Genom havet gick din väg, din stig genom väldiga vatten, och ingen såg dina fotspår.

^77:21Du förde ditt folk som en fårhjord genom Moses och Arons hand.