Азбука веры » Bibeln » Ordspråksboken » гл.31

Ordspråksboken, Kapitel 31

Толкования

Толкования главы

31:1

31:2

31:3

см.:Втор.17:17;

31:4

31:5

см.:Есф.3:15;Ис.5:22;

31:6

см.:Неем.8:10;

31:7

31:8

см.:Притч.24:11;

31:9

см.:Лев.19:15;Втор.1:16;

31:10

см.:Притч.12:4;Притч.18:23;

31:11

см.:Притч.14:1;

31:12

см.:Сир.26:2;

31:13

31:14

31:15

31:16

31:17

31:18

31:19

31:20

31:21

см.:Еккл.10:18;

31:22

31:23

см.:Сир.40:19;

31:24

31:25

см.:1Пет.3:4;

31:26

см.:Тит.2:3;

31:27

31:28

31:29

31:30

см.:Притч.11:22;

31:31

см.:Мк.14:9;

Шведский

Языки

Ord av kung Lemuel, det budskap som hans mor förmanade med:

Vad ska jag säga dig, min son, du mitt skötes son, mina löftens son?

Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.

Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, inte furstar att söka starka drycker,

så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.

Ge starka drycker åt den som är döende och vin åt plågade själar.

Låt dem dricka och glömma sin fattigdom och sluta tänka på sitt elände.

Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.

Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den svage och fattige rätt.

Vem kan finna en driftig hustru? Långt mer än pärlor är hon värd.

Hennes mans hjärta litar på henne och han saknar ingenting.

Hon gör honom gott, aldrig ont, i alla sina livsdagar.

Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.

Hon är som köpmannens skepp, hon hämtar sin mat fjärran ifrån.

När det ännu är natt går hon upp och sätter fram mat åt familjen, portioner åt tjänarinnorna.

Hon har planer på en åker och köper den, hon planterar en vingård med vad hennes händer tjänat.

Hon fäster ivrigt upp sina kläder och går till verket med starka armar.

Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.

Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.

För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.

Hon oroar sig inte för sin familj när vintern kommer, för alla i huset är klädda i scharlakansröd ull.

Täcken gör hon åt sig, hon är klädd i finaste linne och purpur.

Hennes man är känd i stadens portar där han sitter bland landets äldste.

Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.

Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot dagen som kommer.

Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.

Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter inte lättjans bröd.

Hennes barn står upp och lovordar henne, och hennes man berömmer henne:

”Många kvinnor har gjort storverk, men du överträffar dem alla.”

Charm är bedräglig och skönhet förgänglig, men prisas ska den kvinna som vördar Herren.

Låt henne få njuta frukten av sitt arbete, och må hennes gärningar prisa henne i portarna.