Jag lät mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag."

Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,

ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,

de håller till bland gravar och tillbringar nätter i gömda nästen, de äter svinkött och har oren mat i sina kärl.

De säger: "Håll dig undan! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner dagen lång.

Se, det står skrivet inför mig: Jag tiger inte förrän jag gett dem vad de förtjänar, gett det i deras famn,

för både deras egna missgärningar och deras fäders, säger Herren, för att de tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag ska mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort.

Så säger Herren : När man finner saft i en druvklase säger man: "Förstör den inte! Det finns välsignelse i den." Så ska också jag göra för mina tjänares skull, jag ska inte förgöra dem alla.

Jag ska låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg, för mina utvalda ska besitta landet och mina tjänare ska bo där.

För mitt folk, som frågar efter mig, ska Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för kor.

Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Lyckan och häller upp blandat vin åt Ödet,

jag ska låta svärdet bli ert öde. Alla ska ni få böja er ner för att slaktas, för ni svarade inte när jag kallade, ni lyssnade inte när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.

Därför säger Herren Gud så: Se, mina tjänare ska äta, men ni ska hungra. Mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta. Mina tjänare ska glädjas, men ni ska skämmas.

Mina tjänare ska jubla i hjärtats fröjd, men ni ska ropa i hjärtats plåga och jämra er i förtvivlan.

Ni ska överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren Gud ska döda dig. Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.

Den som välsignar sig i landet ska välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som ger sin ed i landet ska svära vid Sanningens Gud, för de forna bedrövelserna är glömda och dolda för mina ögon.

Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det.

Nej, fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar! För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

Jag ska jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där ska inte mer höras gråt eller klagan.

Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen.

De ska bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt.

När de bygger hus ska andra inte bo i dem, när de planterar något ska andra inte äta av det. Mitt folks ålder ska bli som ett träds ålder, mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.

De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren, de och deras efterkommande tillsammans.

Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra.

Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren.