Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.

Med det rörde han vid min mun och sade: "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta.

Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade."

Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

Herren ska sända folket långt bort, och ödsligheten ska bli stor i landet.

När bara en tiondel är kvar i det, ska även den ödeläggas. Men liksom en terebint eller en ek lämnar kvar en stubbe när den fälls, ska den stubben vara en helig säd."