Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.

Hör på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du mitt folkslag, för från mig ska undervisning gå ut, jag ska sätta min rätt till ett ljus för folken.

Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner.

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk som har min undervisning i ditt hjärta. Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras förolämpningar,

för mal ska förtära dem som en klädnad, mott ska äta dem som ylle. Men min rättfärdighet ska bestå för evigt, min frälsning från släkte till släkte.

Vakna, vakna, klä dig i kraft, du Herrens arm! Vakna som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken?

Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde havsdjupen till en väg där de återlösta kunde gå fram?

Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly.

Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar människor som ska dö, människobarn som torkar som gräs,

att du glömmer Herren din Skapare som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, att du ständigt dagen lång är rädd för förtryckarens vrede, när han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede?

Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven, han ska inte lida brist på bröd.

Jag är Herren din Gud, han som rör upp havet så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn.

Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skuggan av min hand, för att plantera himlen och grunda jorden och säga till Sion: Du är mitt folk.

Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som av Herrens hand har fått dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.

Av alla de söner hon fött var det ingen som ledde henne, av alla de söner hon fostrat var det ingen som tog henne i handen.

Dubbel olycka har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, svält och svärd – hur ska jag trösta dig?

Dina söner var utslagna, de låg vid alla gathörn som antiloper i nät, fullt drabbade av Herrens vrede, av din Guds bestraffning.

Så hör nu detta, du plågade som är drucken, men inte av vin:

Så säger Herren, din Herre och Gud som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, du ska inte dricka mer av min vredes bägare.

Jag ska sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, vi ska gå fram över dig!" Så gjorde du din rygg till mark, en gata för dem att gå på.