På den dagen ska Herren med sitt hårda, stora och starka svärd straffa Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, och han ska döda draken i havet.

Sjung på den dagen om den underbara vingården:

Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den så att ingen ska skada den.

Jag hyser ingen vrede. Hade jag törne och tistel att strida emot, skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans.

Eller också söker man skydd hos mig för att sluta fred med mig. Ja, fred ska man sluta med mig.

I kommande dagar ska Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De ska fylla hela världen med frukt.

Har han slagit Israel så som han slog dem som slog hans folk? Eller dräpte han Israel så som dess dråpare blev dräpta?

Nej, noggrant utmätt gick du till rätta med dem när de sändes bort. Han fördrev dem med sin hårda vind på östanstormens dag.

Men därför blir också Jakobs skuld försonad, och detta blir följden av att deras synd tas bort: Han krossar alla altarstenar som när kalksten smulas sönder. Asherapålar och solstoder ska inte mer resas.

Den befästa staden är öde, en folktom plats, övergiven som en öken. Kalvar betar där och lägger sig där, de biter av dess kvistar.

När grenarna är torra bryter man av dem, och kvinnor kommer och gör upp eld med dem, för detta är ett folk utan förstånd. Därför har deras Skapare inget förbarmande med dem, han som har format dem visar dem ingen nåd.

Det ska ske på den dagen att Herren klappar ut kornen, ända från den strida floden till Egyptens bäckravin, och ni ska samlas in en och en, ni Israels barn.

Och det ska ske på den dagen att man blåser i en stor basun, och de som var försvunna i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land ska då komma och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.