Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina beslut från forna tider med trofasthet och sanning.

Du har gjort stad till stenhög, befäst stad till ruiner. Främlingarnas fäste ska inte längre vara en stad, det ska aldrig mer byggas upp.

Därför ska det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.

Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. För de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.

Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång.

Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.

Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.

På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss. Ja, här är Herren som vi hoppades på. Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.

För Herrens hand ska vila över detta berg, men Moab ska trampas ner i sitt land som halm trampas ner i gödselhögen.

Där ska han breda ut sina händer som simmaren gör för att simma, men hans stolthet ska brytas ner trots hans händers alla konster.

Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han och ödmjukar, han tar ner dem till jorden, ner i stoftet.