Stå där med skam, Sidon, för havet har sagt, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslosmärtor, inte fött barn, inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."

När ryktet kommer till Egypten bävar man vid nyheterna om Tyrus.

Dra bort till Tarshish och jämra er, ni kustlandets invånare.

Är detta er stolta stad från forna dagar, vars fötter bar henne bort för att bosätta sig i fjärran?

Vem har bestämt detta om Tyrus, hon som delade ut kronor, hon vars köpmän var furstar och vars handelsmän var jordens stormän.

Herren Sebaot har bestämt det, för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka jordens alla stormän.

Bred ut dig över ditt land som Nilfloden, du dotter Tarshish. Du bär ingen boja mer.

Han räckte ut sin hand över havet, han fick kungariken att skaka. Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.

Han sade: "Du ska aldrig mer stoltsera, du kränkta jungfru, dotter Sidon. Bryt upp och dra bort till kitteernas land. Men inte heller där ska du få ro.

Se på kaldeernas land, det folket finns inte mer. Assyrierna gav det landet åt ökendjur. De reste sina belägringstorn, rev ner dess borgar och förvandlade det till en grushög.

Jämra er, ni Tarshishskepp, för er befästning är förstörd."

På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:

"Ta din harpa och gå runt i staden, du bortglömda prostituerade. Spela vackert och sjung flitigt, så att du blir ihågkommen."

För efter sjuttio år ska Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen.

Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.