Detta hände i den persiske kungen Koreshs första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät kungöra, både muntligt och skriftligt:

”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda.

Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds hus, och hans Gud ska vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem.

Alla som finns kvar, på varje ort där de bor som främlingar, ska få hjälp av folket på orten. De ska få silver, guld, gods och boskap utöver det som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.”

Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer samt prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig redo att ge sig av för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem.

Och alla deras grannar hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.

Kung Koresh lät hämta fram de föremål som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus.

Koresh, kungen av Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sheshbassar, fursten av Juda.

Detta var deras antal: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl,

30 bägare av guld, 410 enklare silverbägare och 1 000 andra kärl.

Antalet guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sheshbassar med sig när de bortförda begav sig från Babel till Jerusalem.

Och profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem.

Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.

Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: ”Vem har befallt er att bygga detta hus och färdigställa denna byggnad?”

Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden.

Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.

Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder afarsekiterna på andra sidan floden sände till kung Darejavesh.

De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det: ”Frid i allt vare med kung Darejavesh.

Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar och sätter trävirke i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.

Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur?

Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.

Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt.

Men eftersom våra fäder gjorde himlens Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.

Men i sitt första regeringsår befallde Babels kung Koresh att man skulle bygga upp detta Guds hus.

Dessutom lät kung Koresh hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,

och sade till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats.

Så kom denne Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.

Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken.”

Då gav kung Darejavesh sin befallning, och man gjorde efterforskningar i arkiven som fanns i skattkammaren i Babel.

I Ekbatanas borg i provinsen Medien fann man en bokrulle där följande stod skrivet:

”I sitt första regeringsår gav kung Koresh denna befallning om Guds hus i Jerusalem: Huset ska byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas sextio alnar högt och sextio alnar brett

med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som behövs för omkostnaderna ska betalas ut från kungens hus.

De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus.”

”Nu ska du Tattenaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Shetar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån.

Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste ska bygga detta Guds hus på dess plats.

Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts.

Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse.

Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlens Gud och be för kungens och hans söners liv.

Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så ska man bryta loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den. Hans hus ska förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så.

Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!”

Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållare på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder.

Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejavesh och Artashasta, kung av Persien, hade befallt.

Huset stod färdigt den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaveshs sjätte regeringsår.

Israels barn, prästerna och leviterna och de andra som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade husets invigning med glädje.

Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.

De insatte prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar till att förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.

De som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden.

Prästerna och leviterna hade då alla renat sig så att de var rena. De slaktade påskalammet för alla som hade kommit tillbaka från fångenskapen och för sina bröder prästerna liksom för sig själva.

De israeliter som hade kommit tillbaka från fångenskapen åt av det, liksom alla de som hade avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren, Israels Gud.

De firade det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje, för Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.

Efter en tid, under den persiske kungen Artashastas regering, begav sig Esra hem från Babel. Esra var son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,

son till Shallum, son till Sadok, son till Ahitub,

son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,

son till Seraja, son till Uzzi, son till Bucki,

son till Abishua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till översteprästen Aron.

Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den som Herren, Israels Gud, hade gett. Kungen gav honom allt han begärde, eftersom Herren hans Guds hand var över honom.

Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvakterna och tempeltjänarna gav sig i väg upp till Jerusalem i Artashastas sjunde regeringsår.

Esra kom till Jerusalem i femte månaden i kungens sjunde regeringsår.

Den första dagen i första månaden hade det blivit bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.

Esra hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den och lära ut lag och rätt i Israel.

Så stod det i den skrivelse som kung Artashasta gav prästen Esra, den skriftlärde, kunnig i Herrens bud och stadgar för Israel:

”Från Artashasta, kungarnas kung, till prästen Esra, lärare i himlens Guds lag, och så vidare.

Jag befaller att var och en av Israels folk och deras präster och leviter som bor i mitt rike och som vill fara till Jerusalem ska resa med dig.

Kungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem utifrån din Guds lag, som är i din hand.

Du ska föra dit silver och guld som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett till Israels Gud som bor i Jerusalem.

Ta också med dig allt silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.

För dessa pengar ska du samvetsgrant köpa tjurar, baggar, lamm och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem.

Gör vad du och dina bröder finner lämpligt att göra, efter er Guds vilja, med det silver och guld som blir över.

Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus ska du överlämna inför Jerusalems Gud.

Det du måste betala för resten av det som behövs till din Guds hus, ska du utbetala ur kungens skattkammare.

Jag, kung Artashasta, befaller alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlens Guds lag, begär av er, det ska noggrant göras och ges,

upp till 100 talenter silver, 100 korer vete, 100 bat vin och 100 bat olja och därtill så mycket salt som behövs.

Allt vad himlens Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlens Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike.

Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.

Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds lagar. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.

Den som inte följer din Guds lag och kungens lag ska omgående dömas, antingen till döden eller till förvisning, indragning av egendom eller fängelse.”

”Välsignad är Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen i hjärtat att smycka Herrens hus i Jerusalem,

och som lät mig finna nåd inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Herren min Guds hand var över mig, så jag fattade mod och samlade en del av huvudmännen i Israel för att de skulle resa med mig.”

Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artashastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:

Av Pinehas söner Gershom, av Itamars söner Daniel, av Davids söner Hattush

av Shekanjas söner, av Paroshs söner, Sakarja och 150 män som upptogs i släktregistret med honom,

av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män,

av Shekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män,

av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män,

av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män,

av Shefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män,

av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män,

av Shelomits söner Josifjas son och med honom 160 män,

av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män,

av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män,

av Adonikams söner några som kom senare och som hette Elifelet, Jegiel och Shemaja, och med dem 60 män,

av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.

Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag såg närmare på folket och prästerna fann jag inga leviter där.

Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam och lärarna Jojarib och Elnatan.

Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade ord i deras mun att säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus.

Eftersom vår Guds goda hand var över oss sände de till oss en förståndig man, en ättling till Mahli som var son till Levi, Israels son, liksom Sherebja med hans söner och bröder, 18 män,

vidare Hashabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män.

Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna som alla var inskrivna med namn, sådana som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.

Vid floden Ahava utlyste jag en fasta för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar.

Jag skämdes nämligen för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt till kungen: ”Vår Guds hand är över alla som söker honom och låter det gå dem väl, men hans makt och hans vrede drabbar alla som överger honom.”

Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.

Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Sherebja och Hashabja och med dem tio av deras bröder.

Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen och hans rådgivare och furstar och alla israeliterna där hade gett till vår Guds hus.

Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld,

20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin glänsande koppar, dyrbara som guld.

Jag sade till dem: ”Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud.

Vaka över det och bevara det tills ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer.”

Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda silvret och guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen.

När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar.

Men på fjärde dagen vägde man upp silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och det överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jeshuas son, och Noadja, Binnujs son.

Allt överlämnades efter antal och vikt, och samtidigt nertecknades hela vikten.

De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren.

De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.