Fienden sade: Jag ska förfölja dem, jag ska hinna upp dem, jag ska dela upp bytet, släcka min hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska förgöra dem.

Du andades på dem och havet täckte dem, de sjönk som bly i de väldiga vattnen.

Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, härlig i helighet, värdig fruktan och lovsång, du som gör under?

Du sträckte ut din högra hand, och jorden slukade dem.

Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning.

Folken hörde det och darrade, ångest grep Filisteens invånare.

Då blev Edoms furstar förskräckta, Moabs hövdingar bävade, Kanaans alla invånare smälte av ångest.

Över dem föll skräck och fruktan. Inför din mäktiga arm stod de som förstenade tills ditt folk drog förbi, Herre, tills folket drog förbi som du hade köpt.

Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, den plats som du gjort till din boning, Herre, den helgedom, Herre, som dina händer berett.

Herren ska regera alltid och för evigt.”

När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mirjam sjöng för dem: ”Lovsjung Herren, högt är han upphöjd! Häst och ryttare störtade han i havet.”

Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.

Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.

Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?”

Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!”

Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.

Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.

Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.

Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”

Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.

Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.

När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner.

Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.”

Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner.

Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”