När Herren din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgasheerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du,

och när Herren din Gud ger dem till dig och du slår dem, då ska du viga dem åt förintelse. Du ska inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.

Du ska inte ingå släktskap med dem. Du ska inte ge dina döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner,

för de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede ska då upptändas mot er och han ska snabbt förgöra dig.

Utan så här ska ni göra med dem: Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras asherapålar och bränna upp deras avgudabilder i eld,

för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk.

Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.

Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.

Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.

Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem.

Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.

Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, ska Herren din Gud hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder.

Han ska älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han ska välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, dina kors kalvar och dina tackors lamm i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig.

Du ska bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor ska ingen vara ofruktsam, inte heller bland din boskap.

Herren ska låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till ska han lägga på dig, men han ska lägga dem på alla som hatar dig.

Du ska förgöra alla de folk som Herren din Gud ger dig. Du ska inte visa dem någon skonsamhet. Och du ska inte tjäna deras gudar, för det skulle bli en snara för dig.

Även om du säger i ditt hjärta: ”Dessa hednafolk är större än jag, hur ska jag kunna driva bort dem?”,

så var inte rädd för dem. Tänk bara på vad Herren din Gud gjorde med farao och med hela Egypten.

Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm med vilken Herren din Gud förde dig ut. Så ska Herren din Gud göra med alla de folk som du är rädd för.

Dessutom ska Herren din Gud sända panik bland dem, tills de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade.

Var inte förskräckt för dem, för Herren din Gud är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud.

Och Herren din Gud ska jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken ska bli för många för dig.

Herren din Gud ska ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem tills de blir förgjorda.

Han ska ge deras kungar i din hand, och du ska utplåna deras namn under himlen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.

Deras avgudabilder ska du bränna upp i eld. Du ska inte ha begär till det silver och guld som finns på dem och inte ta något av det själv så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren din Gud.

Du ska inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du blir vigd åt förintelse. Du ska räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är vigt åt förintelse.

Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen.

Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: ”Vem kan stå emot Anaks barn?”

Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.

När Herren din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ”Det var på grund av min rättfärdighet som Herren lät mig komma in i detta land och ta det i besittning.” Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig.

Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.

Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.

Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er.

När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.

Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.

När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.

Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.”

Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.

Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”

Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.

Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå.

Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.

Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred.

Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.

Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.

Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.

I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också Herrens vrede.

När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.

Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.

Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er.

Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.

Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ” Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.”

De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.