Salomo hade tolv fogdar över hela Israel som sörjde för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för deras behov.

Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd,

Ben-Deker i Makas, Shaalbim, Bet-Shemesh, Elon och Bet-Hanan,

Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet.

Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru.

Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam.

Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Bashan, sextio stora städer med murar och kopparbommar.

Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim

och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru.

Baana, Hushajs son, var fogde i Asher och Alot,

Joshafat, Paruas son, i Isaskar,

Shimei, Elas son, i Benjamin.

Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det var bara en fogde i det landet.

Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada.